Aftonbladet – 10 juli 1867, sida 2

sög hvarje bans ord och betraktade med em min af djup medömkan dessa män, som, på samma gäng de med kropp och själ ställde; sig till hans förfogande, icke blindt antogo säsom en trosartikel den otroligaste, den: obegripligaste försäkran af honom. Mouchette ref sig på näsan, em åtbörd: som hos honom uttryckte med fetstil: Jag afetår från hvarje försök att begripa. Grefven fortfor : Jag skall förklara mig, mina herrar, och framförallt blifven icke otåliga om mina meddelanden synas eder något för långa. Det är af yttersta nödvändighet att icke någo, spår återstår af vår nattiiga expedidon; jag har behof af er hjel och ert bistånd i både materielt och intellektuelt hänseende.? Det låter höra sig!? kunde Mouchette omöjligt låta bli att säga. La Cigale gaf honom en knuff, så att ban föll på knä. Han reste sig upp igen, borstade utaf sina byxor och bugade sig, sägande: Godt! det är rätt åt mig; icke mer än jag förtjonar.? Ifterdetta lilla mellanspel, som icke räckte längre än ett ögonblick, tillade grefve de Warrens: Mycket säkert komma i morgon noggranna efterspaningar att företagas i värdshuset, i källarlokalen och alla dithörande platser. Men vi skola föra dem alla. på, villospår. För detta ändamål finnas endast tre utvägar: genomskära luften såsom fåglarne.? Hvar har jag min balong?? mumlade den oefterrättlige gatpojken. Plöja vattnet liksom fiskarne, fortfor grefven. Med simblåsor förmodligen, Tack för mig?, tänkte Mouchette, (Forts.)