Aftonbladet – 10 juli 1867, sida 2

fånga något, hvarigenom han kunde försätta sig in i situationen. Vår pariserpojke var en slug spion, och då han med kropp och själ var en person eller sak tillgifven, så lade han synnerlig vigt på att veia hvad denna sak eller hvem denna person kunde vara. PNi vet, återtog grefve de Warrens, att vi sysselsätta oss med affären vid Belleville. Det är således just till Belleville som vi begifva oss. I dag på fastlagssöndagen letver hela Paris i sus och dus. Rika och fattiga dansa, dricka och roa sig. Man bryr sig knappt om att sofva. Hola veriden är ute på gatorna, besöker värdshusen och de publika eller privata balerna. Man kan ioke komma fram utan att stöta emot ar oförsigtig pratmakare eller nägon Akon dagdrifvare, Det vore om do försö rån ; N .u därskap att försöka tränga igenam ärk . uopen utan att draga allas YPPMS Samhet på oss. Vi hafva nyss med snapp nöd kommit ur ett getingbo, en ganska kraftfullt gillrad råttfälla, och det är onödigt att ännu en gång utsätta sig för samma fara.? ?Han talar väl!? tänkte Mouchette, ?men detsamma kunde jag hafva sagt! Hvart vill han komma! låt oss höra!? — PMan har bokstafligen kringrännt oss och försatt oss i belägringstillstånd?, fortfor chefen för de Osynliga; ?men oroen eder icke deröfver. Jag har tagit mina mått och steg, och om icke madame de Casa-Real inträffat på Modige Haren, skulle vi för en timma sedan varit vid Belleville, trots all herrJules och hans agenters verksamhet.? Martial Renaud lät förstå att han icke fattade grefvens ord. San Lucar och Mortimer betraktade hvarandra med häpnad. La Cigale var stolt öfver sin kapten, upp