Allmän atväpning. (Slut från gårdagsbl.) Pergonlighetsbegreppet och känslan af den enskildes rätt, eom i så hög grad finnas hos de slaviska folken, saknas alldeles hos moskoviten. Han känner sig uteslutande som en del af den stora ryska enheten, hvars; personifikation czaren är. Till sin natur ytterligt rörlig är det blott genom lifegenskapen 1) czarerna förmått att fästa moskoviten vid åkerbruk och fasta boningsplatser; får han råda sig sjelf blir han helst småhandlande eller kolportör. I sina intima förhållanden vill storryssen känna sig obesvärad att efter behag gå och komma, hvarför de husliga banden äfven hos honom äro ganska lösa, men öfver denna sfer önekar han en oinskränkt herrskare och böjer sig blindt och beundrande för styrkans rätt. Starosten, vald utaf byns äldste, herrskar med patriarkalisk myndighet i kommunen, bestämmer öfver all egendom, emedan egentlig eganderätt 2) ej finnes i stora Rygsland, och lydes ovilkorligt. Öfver honom står czaren, till hvilken moskoviten ser upp med en fanatisk vördnad: i dag är han utfattig, i morgou kan czarenps nåd göra honom rik; i dag är hans granne mäktig och ansedd, i morgon kan czarens onåd, utan dom och ransakning, skicka honom till Siberiens grufvor. Listig, förslagen, i hög grad i besittning af förmågan att efterbilda, att taga efter andra folks bruk och uppfinningar, saknar moskoviten skapande snille; godfrom oeh stilla i sitt vanliga Jif, vaknar hos honom, då hans passioner uppväckas, den mongoliska förstöringslusten; omättlig i mord och plundring stannar han knappast då, när endast rykande grusehögar återstå. Man har talat om Rysslands religionsfrihet. Det är sannt, att de mest skilda religioner bekännas 1 det moskovitiska riket och att sjelfva den grekisk-ryska kyrkan sönderfaller i otaliga sekter, emot hvilka blott från tid till tid hämmande åtgärder vidtagits, men det är lika sannt, att redan Catharina II, denna furstinna, som hyllade Voltaires filosofi, anställde förföljelser emot de grekisk-katolska trosbekäovnarne i de lithauisk-ryska provinserna och genom lockelser och hot tvsng dem att öfvergå till den grekisk-ortodoxa: kyrkan; att hennes efterträdare fortsatt de religiösa förföljelserna i Lithauen och Polen, vilka nu isynnerhet riktas emot katolikerna derstädes; att all undervisning blifvit det katolska presterskapet fråntagen; att katolikerna ej få uppbygga nya kyrkor, ej heller utan gärskild tillåtelse iståndsätta de gamla; och att moskovitiska poper alltjemt sändas till rikets s. k. vestra provinser, för att genom tvångsåtgärder eller lockelser förmå folket att öfvergå till den grekisk-ryska trosbekännelsen. Den förnedrande akt, hvarigenom de europeiska furstinnor, som väljas till geroåler åt czaren eller hans söner, nödgas afsvärja och bespotta den religion, hvaruti de blifvit uppfödda, är säkert bekant för de allraflesta. Mycket kunde läggas härtill, men det redan sagda är nog; detta är den omtalade bekännelsefriheten i det moskovitiska riket. Czaren är sedan Peter den I:s tid grekiskTyska kyrkans öfverhufvud; han är alla rtyssars sjelfherrskare såväl i andliga som i verldsliga ting; czaren är nästan Gud och med den tillbedjan af makten som tillhör de asiatisk-turanska folken välsigner moskoviten bans namn. Rysslands politik, detta system, som under århundraden oryggligt gått framåt genom segrar och nederlag, hvars genomförande svart sagdt absorberat moskovitens alla inteltektuella förmögenheter, denna politik har ej ännu tagit ut sista steget. e mongoliska khanernas, de byzantinske kejsarnes, de varägieke furstarnes arftagare sträfva till ett verldsvälde, som under Eu, ropas nuvarande förhållanden kanske icke förefaller dem så oupphinneligt. Alexander d. I har sagt: ?Sundet och Dardanellerna äro nycklarne till vårt hus? och Ryssland närmar sig oupphörligt dessa portar. Men det går ej brådskande tillväga, det har tid att vänta, den enskilde är i Ryssland intet, det heliga Moskau allt. Oaktadt den nuvarande halftyska dynastiens alla försök att af Ryssland skapa en europeisk stat är det lika mycket nu som förr Moskau, som leder Rysslands politik; der anställas banketter till Muravieffs ära; der anklagas de ryska guvernörerne i Polen och Litbauen för slapphet om de blott ett ögonblick gå skonsammare tillväga; derifrån utgå dessa tidningar som förhåna de olycklige polackarne och som bland offentliga förlustelser inrym:ma skådespelet af de till Siberien dömdes afresa från Warschau; derifrån är det ockeå den plötsliga död utgått som drabbat de kejsare, hvilka blifvit den moskovitiska andan otrogne eller som blifvit besegrade. Ännu i dag som förr blickar den äkta storryssen upp till det heliga Moskau och Mo skaus ande hvilar tung öfver de ariska folken. Freden i Paris efter det orientaliska kriget förödmjukade Ryssland, men det försvagade det ingalunda. Snarare lärde det bättre känna de brister som borde albjelas och de krafter, som skulle uppväckas. tt pytt Sebastopol har uppvuxit i Nikola1) Lifegenskapen infördes af czaren Boris Godunof i sjuttonde årbundradet.