Krönika. Innehåll: Differens på åtskilnad. — Alexander af Macedonien och Maximilian af Österrike. — Marinregemontets nya fanor. -— Hogland och Srensksund, Björkholmen och Vesterudden. — Krigets idrutter ha förlorat sin prestigo. — Preussens oebesjungna segrar. — 4867 års svenska kampanj. -— Hrilken respekt armöns stam har för de frivilliga skarpskyttarne. — Sjöhusarer och kadetter. — Den strategiska vigten af goda kartor. — En liten brist i de krigiska emotioner man vill fiona I fältmanövrerna. Hvad är ärofullt, och hvad är, i motsats dertill, nesligt? Hvad är det för skilnad mellan odödlig bedrift och brottsligt däd, mellan bjeltedat och våldsbragd, mellan segerfärd och röfvartåg, mellan eröfrare och flibustier? En Alexander ställer sig i spetsen för trettiotusen macedonier, inrycker med dem i Mindre Asien, eröfrar Frygien och Lydien, fr vidare, underlägger sig Fenicien och gypten, intager hela Persien och Medien, tågar slutligen mot Indien för att söka få en naturlig gräns? för sitt rike, och hejdas i sin segerbana blott genom sina soldaters ovilja att följa honom längre. Emellertid förklarar det Libyiska oraklet honom, ännu lefvande, för Jupiters son, och efterverlden vördar i honom forntidens yppersta hjelte. En Maximilian af Österrike kommer med tjugutusen fransmän till Mexiko för att intaga det landet, lyckas verkligen för någon tid göra sig till herre öfver en del deraf, 1åter utropa sig till kejsare, regerar ett par år, såsom franska undervisningsministern säger i sin berömda lärobok, ?fredligt öfver ett lyckligt folk?, enligt andra källor såsom den värsta tyr.nn eller som hans kejserlige broder 1849 i Ungern, blir derpå innesluten, öfvergifven, förrädd och fasttagen, samt efter en mycket kort process expedierad såsom en annan Rinaldo eller Moazarino och thetta med rätta, såsom det heter i våra svenska hofrätters gamla protokoller. Men man behöfver icke gå så långt tillbaka i tiden som till den macedoniske hjeltens dagar eller draga åstad ända bort till