Aftonbladet – 9 juli 1867, sida 2

än så, eade pojken med en föraktfull rörelse på handen. Ah! men...? Det är inte något ah! inte något men! Ni vet, min vackre onkel att jag ämnar stanna qvar hos er, antingen det behagar er eller icke.? ?Mot min vilja.? Mot er vilja. Mitt hufvud är icke någon pappask. Jag tänker icke handla annat än efter mitt eget hufvud.? Såå!? svarade jätten doft och tog ett steg fram emot gossen. Men innan han huvnit sträcka ut armen och fatta tag uti gossen, hade denne hoppat tio steg baklänges och ropade: BSpela vi sådant spel, Cigale, min gumma ?? Jätten besinnade att han förlorade sin tid med att följa gossen, hvilken var vig som en ekorre; han föredrog att ingå i underhandlingar. Hit, Mouche! ropade han. ?Inga knäppar, bara?? frågade Mouchette och spejade uppmärksamt genom mörkret. Har jag någonsin ljugit för dig?? Nej.? Har jag någonsin bedragit dig?? ?Inte heiler.? Nå?? sade la Cigale och räckte honom sin breda hand. Här?, ropade gossen och hoppade med ett enda språng om kolossens hals och satte sig på hans hand. Fördömda mygga!? utbrast denne sednare, men kunde icke afhålla sig från att trycka till sitt bröst den bräckliga tingesten, vid hvilken han kände sig mera fästad för hvarje dag. Utom sina gemensamma intressen, hvilka började att mer och mer förenas, erforo de båda en ömsesidig sympati.