Aftonbladet – 9 juli 1867, sida 2

pojken, och intog sin värdigaste ställning men jag är sårad.? Sårad?, skrek kolossen med en liflighe som bevisade hans ömhet för barnet. Så rad? hvar dä?? I min egenkärlek.? Fördömda tjufpojke! Så han skrämde mig! Och hvem är det som vågat fela mot er de la Mouche?? Hans herrlighet, hens excellens, hans höghet la Cigale.? Jag! Jag bryr mig icke mera om dig, pojke !? . Det är just hvad som stöter mig,? Derför att?...? Derför att jag icke vill bli afskickad utan mitt samtycke.? Så gif det och gå.? ?Nisco, onkel! Man har alltför roligt i ditt sällskap. Jag följer dig oskiljaktigt. Åhnej!? Åbjol? Men, pojkbyting, du glömmer då hvad du sade mig i dag på morgonen hos mamma Pacline.? ?I morgse hade jag en id, nu har en annan skjutit upp hos mig. Jag ser intet ondt i den saken.? Jatet ondt! intet ondt!? brummade kolossen; men jag kan emellertid inte behålla dig fasthakad vid hälarne!? Hvem beklagar sig deröfver? Cigale, min lilla Cigale!...? sade pojken med den smekande tonen af ett fyra års barn. Jätten förmådde icke motstå dessa grimaser. Ja, ja, jag ser nog, men det är omöjligt.? Verkligen, är det inte möjligt?? fortfor Mouchette och bytte om ton. Det är sannti? 7 Nåväl!? det bryr jag mig icke om mera