Aftonbladet – 9 juli 1867, sida 2

Efter väl förrättadt arbete utstötte kolos sen en djup suck af tillfredsställelse. 4Det var ett godt stycke arbete! ellei huru? sade gossen. cHm! man får inte beklaga sig !4 svarade den gule debardören skrattande ; de hade kunnat vara mindre medgörliga. Jag säger er att herr Benjamin är perlar bland hyggliga gossar 14 inföll pojken. Det är säkert! Öm de nu fortfara att vara pa. tron till besvär och spionera på honom, så måste man komma öfverens att de hafva dubbelgångare, som äro illistigare än de... Och än vi. Och än pi, jaS, fortfor ban. Men nu äro de insatta i säkert förvar. Hvad återstår nu att göra? För dig, ingenting. Huru, ingenting? Jag håller dig icke qvar längre, min lilla Mouchette. Tack för hjelpen. Man skall ersätta dig derför, men...4 Men jag kan försvinna, inte sannt? cOch öfverlemna dig åt din ålders oskyl. diga fröjder. Godnatt. Godnatt, så här dags?4 Goddag då, om du så vill, endast du lemnar mig. Mouchette gjorde ett skutt, ställde sig på händerna och befann sig straxt derpå åter på sina fötter efter ett farligt språng, som den skickligaste clown i Franconis cirkus skulle afundats honom. Om man betänker det trånga utrymme, der detta gymnastiska experiment utfördes, så skall man fatta hvilken grad af vighet enkan Paclines son egde. La Cigale, som icke begrep något af dessa evolationer, frågade honom: ?Du är stucken? blef du ond?? ?Hvarken stucken eller ond, svarade gat