Slafhandel i Sverge. (Stockholm, Westrell, 0 öre:) Fastän vi med spänd uppmärksamhet genomläst denna broschyr, har det varit oss omöjligt att kunna uppdaga hvaruti den på titelbladet antydda slafhandeln? rätteligen består. :Deremot har författaren med ojemförligt större hetta än alla andra protektionister, men med samma framgång som dessa, ridit spärr emot frihandelssystemet. Han har naturligtvis icke den aflägsnaste kännedom om detsammas väsende; men han är derigenom så mycket mer oförhindrad att debitera nämnde -system för allt det onda, som händer i verlden. Om denna broschyr, på hvilken författaren nedlagt ett otroligt arbete, icke utkommit kort före riksdagens afslutande, utan sammanskrifvits något sednare, så hade frihandlarne ganska säkert äfven fått uppbära skulden för den sena våren och den svåra foderbristen. Den förtjensten eger författaren obestridligt, att han i den protektionistiska jargonen öfverträffar alla sina kolleger, och att han på ett utmärkt sätt frigjort sig från hvarje skymt af logik. I jemförelse med honom äro protektionismens samtliga koryfeer endast pyssliogar, och vi tillräda dem att engagera en så kraftig penna. Den är visserligen ännu något trubbig, menden eger styrka, oeh denna egenskap bör tagas vara på, särdeles af dem, hvilkas pennor i protektionismens tjenst blifvit utnötta. För att rättfärdiga detta vårt välmenta råd och på samma gång visa våra läsare den makt öfver språket och den klarhet i fonkegången, som författaren eger, taga vi oss friheten att ur denna broschyr meddela några med diplomatisk noggrannhet gjorda utdrag: Om frihandelns verkvingar på vårt jordbruk?, yttrar författaren, vår industri och våra finan: ser, dess moraliska och fysiska inverkan på vår nation, hafva lärde och vetenskapsmän äfvensom praktiske yrkeskännare i skrift öfverbevisat frihandelns förfäktare om dess skadlighet i allt, så. Att något nytt i den vägen är ej att meddela; men som en god sak icke kan göras för ofta, och den hallstarrighet systemets förfäktare utöfvar, borde mana hvarje sann fosterlandsvän att med ord och handling omvända dessa vilseförda frihandlare, eller göra dem för landet oskadlige, medan ännu några medel dertill finnas, och innan procenterianstalternas bojor gjordt de flesta af landets inbyggare till viljelösa slafvar utan kraft och mod att uppresa sig emot dessa privilegierade parasiter, är allt hvad som kan talas och skrifvas derom icke för mycket, om det än vore med tungor och pennor af eld. Frihandlare, I trampen våra störste förfäders minnen under edra fötter, våra störste regenter och statsmän hafva insett att öfverdrifven import var skadlig och bringade landet i armod, derför hafva de ålagt tullar, huru skulle de säga om de kunde se och höra huru vi nu handla, ungefär så, som äfven mången aldrig erfaren ädel och behjertad lefvande svensk man ännu tänker. I ären ovärdige arfvingar, I säljen det land vi stridit för, afunden och njutningslystnaden hafver bemäktigat sig edert förstånd. I låten okrare styra eder, fast I lefven i en tid, då mekaniska uppfinningar nått den ståndpunkt att I skryten öfver att hafva besegrat naturkrafterna, använder dem i flesta fall. till edert Jands försköfling och ruin, som bevisas af de förödda skogar, som äro för edra efterkommande i flera generationer idel ödemarker. Edra skogsmän hafva ju sagt eder att i afverken för 40 millioner årligen utöfver skogarnes afverkningsförmåga eller dess återväxt. Falisementers räkenskaper har ådagalagdt att ati flesta af sednare åren sågverksegare icke fått mer än afverkningskostnaden och icke alltid den ersatt af eder stora trävaru-export och ännu min