Aftonbladet – 6 juli 1867, sida 2

För er sjelf, i ert eget intresse, är det af vigt att ni lemnar oss. Godt. Ni äro de starkaste, jag mäste rymma fältet. Oh! min fru, hvarför behandlar ni oss på detta sätt, då blott er räddning?... Hon afbröt honom och sade med nervös häftighet : Jag känner mig rörd af er omsorg och boppas att ena dag kunna afbörda mig min skuld till er samt betala er med både kapital och ränta.f cMen, under tiden?... Under tiden, var så god och anvisa mig ett medel att komma ut ur detta hus utan att blifva bemärkt. SIngenting är lättare. Säg då! Egaren till detta hotell... CUrsäkta, ni berättade mig alldeles nyss att vi befunno oss i ett borgerligt hus. Den lilasfärgade debardören bet sigiläppen och återtog lifligt: Ah! min Gud! hotell, hus, det kommer på ett ut. Ett Hötel Garni, således? frågade grefvinnan de Casa-Real ironiskt. Nej, min fru, nej. Egaren till denna fastighet, om ni tycker bättre om det, bebor sjelf första våningen. cHan ger en bal?s tMaskeradbal.4 Så att om jag smyger mig in i hans rum... Iogen skall fästa uppmärksamhet vid er.4 Tack.4 Om ni sätter på er en mask, välförståendes. Har ni någon sådan? Jag har två stycken i fickan, en hvit och en svart. Ser ni, grefvinna, ni är dubbelt mera lold än vi, som blott bära en. Ja, men jag tager dem utaf mig. Man är icke qvinna, och en vacker qvinna, ör ingenting.