Aftonbladet – 6 juli 1867, sida 2

Allvarsamt!... Ber tusen gånger om ursäkt, madame. Tillåt mig då försäkra er att er äfventyrliga inbillning har missledt er. Det tror jag inte.t Ni har kommit till värdshuset Modige haren för att der söka... låt oss säga ordet rent ut, för att spionera på någon.t Det är möjligt. Så är det. Ni anser mig vara den der någon. a CJag tager er för den ni är, herr grefve e...t Onl intet namn... ni sade det sjelf nyss. uTillstå då!4 sade pierron lifligt. cTillstå hvad? CAtt ni är den jag söker. Ni bedrager er, madame. Behöfver jag taga utaf mig masken?4 Det är onödigt. Ni besitter en beundransvärd förmåga att förändra ert utseende, jag vet det. Jag har låtit narra mig deraf mer än eu gång, svarade Hermosa ironiskt. Ni förändrar edra enletsdrag efter behag, men ni glömmer, min vackre debardör, att det finns en sak, som är omöjlig att förändra Hvilken då, min vän Pierrot? vÖgat...4 Och uttrycket i blicken, är det icke så? eSom ni säg r. tHvyaruiaf vi slutar, madame? Ni lyfte på macken ett ögonblick, under det vi sutto på krogen här bredvid. Ja, verkligen4, sade debardören med eit fint leende. YDet var ett ögonblicks affär. SDetta ögonblick var mig nog. På den glans, på den stråle som sköt fram ur edra svarta ögon, kände jag ganska väl igen mannen som jag söker.t Debardören letade icke efter något svar. Han aftog sin sammetsmask och lutade sig fram till grefvinnan de Casa-Real. Demon!4 mumiade hon med häpen röst. Mannen, som visade henne sitt ansigte, egde icke den allraringaste likhet med den iom demaskerat sig i pappa Tournesols käljarsäl.