Aftonbladet – 5 juli 1867, sida 2

SS tlHsgtlsnrI00nnn1tt-tttt t TTTTtttLnmnopHLLL Ho gdob ftpspphm hc mv mocms Tala åtminstone icke så högt. 4Hvarför alla dessa försigtighetsmått, or Pierrot, min kamrat? Härifrån kunna vi se och höra hvem och hvad oss lyster, men; ingen kan hvarken se eller höra 0ss. cOmöjligt att sätta honom i förlägenhet5, tänkte grefvinnan Hermosa, cJag måste likväl komma derhän med denne man. Den svarte debardören gjorde tvärt plut på hennes reflexioner. Orange! ropade han. je Cigale skyndade fram på: hans kalelse. Gå dit du vet4, fortsatte den sverte de: bardören. eGodt, sade jätten. Ensam? Tag Ossen med.4 sar han er till besvär?X uJa.s tHopp san!4 sadå la Cigale, Och utan att göra någon vidare anmärkning närmade sig den kolossala: gule debardören till den behornade smådjefvulen; som tillfredsställd betraktade sig, uti en venetiansk trymå, fattade tag i-den del af-hans drägt, som den engelska blygsamheten icke tillåter att kalla vid namn, och slängde honom utan vidare krus under armen... eHvad nu?4 tjöt Mouchette; som fänn sig vida bättre i den mjuka stölen än under sin gigantiske väns knotiga arm. Ännu em lustresa? Jeg vill inte begifva mig åstad ensam. Hvar är mitt ressällskap?4 cKom med mig och håll din, näbb4,svas rade den andre och gick framåt dörren: Jag tiger om det roar mig, skrek Mouchette, sprattlande som en ekorre i 8n bur. Men då det inte roar mig, så tal, jag. Tätting!