Aftonbladet – 5 juli 1867, sida 2

4Bundna, försedda med munkaflar oct nedlagda i källaren.4 Gjorde de motstånd? cHögst obetydligt. Man betalade och höl dem skadeslösa på förhand. CFramåt! sade debardören enkelt. Ett kort buller hördes och ett plötslig ljus inträngde i rummet der de befunno sig. Bakstycket af en vidlyftig kammin hade flyttat sig och försvann uti en ränna i väg. gen. 4Skynden er4, sade debardören. Hans följeslagare lydde utan tvekan. sär du fullt esluten att följa oss ända till målet, gosse?X frågade han Moucheite, som i sin ordning beredde sig att passera genom öppningen. För tusan!4 svarade gossen, jag har tagit pasprång, och måste väl hoppa då. Du vet hvad du företager dig?4 Ni är pratsjuk I4 inföll Mouchette med en åtbörd af skämtsam vigtighet. Det gäller, lifvet er D elände! en sädan trasa, får gå! Det gäller lifvet för dep -för dig lå ler lifve oumM ansvarat La 0 -.gale skall lefva längre än du, min gubbe lilla. Gå på, om ni icke vill att de skola knipa oss båda två.4 Det tycktes i sjelfva verket blifva lugnt på nedra botten. Gå pojke! Lyft af, det är vägdt!4 ropade gossen och försvann. Debardören följde honom. Muren återtog sin plats. Straxt derpå hördes ljudet af tunga steg och stötar af gevärskolfvar. Det var hög tid4, mumlade flyktingarnes vägvisare. Alldeles lagom !4 tillade Mouchette, som