Aftonbladet – 5 juli 1867, sida 2

Sedan den behornade smådjefvulen Mouchette, hvilken erhållit personliga förbållningsoörder, försänkt huset i mörker, blefvo refvinnan och hennes tjenare plötsligt bortförda, och allesammans försvunno utan buller uppför trapporna. Det behöfver icke tilläggas att deras anripare, ursinnigt rusande på hvarandra, fördubblade sina slag och sina rop. Då man hunnit ufp i första våningen, lät den gule debardören höra en svag hvissling Sigoalen var väntad, ty huru svag den än var, besvarades den ögonblickligt af en dylik, men temiigen aflägsen hvissling. La OCigale gick framåt, i De andre, bland hvilka äfven Mouchette befann sig utan att någon brydde sig om honom, följde honom under tystnad. Man gick hastigt genom flera rum, öfvergifpa af sina gäster och knnder, Liksom hade de egt förmågan att se äfven i mörkret kommo de båda debardörerna, eom visade sina tre följeslagare vägen, till en blinddörr i byggnadens yttermnr. Den svarte debardören öppnade den och lät de andra passera derigenom. Slutligen gick han sjelf in och stängde a efter a ullret af striden hördes k H från nedre bottar 25 ännu beständigt år du der, kamrat? frågade dens debardören, : g varte Ja, här är jagX, svarade en röst. tCEnsam 24 Nej. cHura många? Två. Godt. Värdshusvärden ?4 Bunden, försedd med munkafle och nedlagd i källaren, Gargonerna ?