Aftonbladet – 4 juli 1867, sida 3

— Svenska sångerskor. I sednaste n:r af Allustrated London News läses: Kristallpalatskonserten den 22 Juni var i flera afseenden lockande, företrädesvis genom den unga svenska sånger skan fröken Nilssons uppträdande. Hon sjöng arian Al fors å lui ur La Traviata och flera svensia folkvisor, en musikart, inom hvilken hon icke ens Sfverträffats af sin landsmaninna Jenny Lind. Hon erhöll af det ofantliga auditoriet ljudliga vittnesbörd om den lifligaste förtjusning och beundran. Vid hennes första uppträdande på Her Majestys Theatre anmärktes af flera, att hennes röst, fastän vacker. icke vore särdeles stark, men detta medgifves nu allmänt vara oriktigt, enär kraften i hennes stämnna står i jemförligt förhål: lande med dess öfriga egenskaper. Man iakttog under denna Kristallpalatskonsert, att öfverlägsenheten uti en ren, mjuk och sympatetisk stämma öfver en mera gäll och genomträngande röst tydligen vid detta tillfälle visade sig; ty fröken Nilsson hördes tydligare och öfver en större vidd af detta ofantliga rum, än många röster af skenbarligen större kraft. Samma tidning skrifver: Fröken Eneuist, den omtyckta svenska sångerskan, gaf sin rliga konsert i fredags i förra veckan, i mrg Marners lokal, Grosvenor-place. Fröken Enequist har vunnit sin välförtjenta popularitet icke blott derigenom, att hon står på höjden af samtidens konstnärskap, utan äfven särskildt genom det tjur sande sätt, hvarpå hon qvittrar sitt lands folkwisor. Vid detta tillfälle utförde hon några af dessa för första gången och allesammans blefvo Bgonblickligen begärda da capo. Samma utmärkelge vederfors hennes utförande af Ganzs favoritaria Näktergalsdrillen. Fröken E. biträddes af m:me Sainton-Dolby, mr Cummings, hr Jules Le: fort, mr Trelawny Coblam, fröken Strindberg (en förtjenetfull pianist) och mr Ganz, hvilka allesammans bidrogo till framgången af denna ele santa och lysande musiktillställning. Om Christina Nilssons uppträdande på Her Majestys. Theatre i ?Martha?, läses i en engelsk tidning: Den nya svenska ?primadonnan? försökte och lyckades fullkomligt i går i en roll, känd af alla operabesökande genom våra första sångerskor i verlden, den graciösa ?Bosio, den lifliga Piccolimini, den förtjusande Patti, den högt be åfvade Tietjens?, den sprittande Sinice?, den silfverklangfulla ?Sherrington? och ett halft dussin primadonnor af mer och mindre betydenhet. Tillfälle har gifvits således, att göra jemförelse. Utan öfverdrift kunna vi säga, att den älskliga, med den milda rösten begåfvade, Sirenen, somi gär 1ät Her Majestys Theatre åter genljuda af sommarens sista ros, behöfser ej frukta någon rival. Fröken Nilssons spel i första scenen, den lifliga sången med ?Nancy och den gamie hofmannen lord Tristan?, satte henne genast på bästa fot med publiken ech hennes förtjusande naivit6 samt landtliga behaglighet, då hon var förklädd till bondflicka, bragte den fullsatta salongen i exstas. Hennes eleganta sätt att föra sig, hennes fulländade spel samt ljufva och milda söet i duetten med Lionel ochi den beryktade spinnqvartetten, bragte publiken vill entusiasm.