Aftonbladet – 4 juli 1867, sida 2

De Osynliga... eller en del af de Osynliga? frågade kommissarien darrande. Ja, Äro de talrika? Nej. Men jag är säker att deras för. nämsta chefer äro gömda här i huset.? Ah! om vi lyckades att bemäktiga O88 dem,,. Det blefve hård dust.? ?Långt ifrån att blifva tadlade?. fia poliskommissarien, skol man votera en nationalbelöning at oss.t tja! ja! jag vet det; regeringen är mycket angelägen att få dessa bofvar i sitt våld.? vÄr det bofvar? frågade polismannen okonstledt. Icke precist; men nära nog.? tMycket bra!? tillade kommissarien ; jag skall anställa en noggrann undersökning i huset från källaren till takåsen.? Det är öfverenskommet. Men...? ?Men hvad, vidare? Först och främst, hör mig.? tJag hör.? Kom, följ mig. Det der bör sjungas?, svarade kommissarien, hvilken aldrig försummade tillfället att sticka in ett af dessa fina skämt som utgjorde våra företrädares förtjusning året ett tusen åttabundra fyrtiosju. Kom,5 Herr Jules ledsagade derpå kommissarien till disken, hvarest den okände ännu låg sanslös.? Han lyfte upp dennves mask och yttrade till kommissarien: Be hit.? Poliskommissarien lydde och ryggade tre steg tillbaka, ett rof för den ytterligaste häpnad. Hertigen af...? utbrast han.