Aftonbladet – 4 juli 1867, sida 2

Den demokratiska franska tidningen Opinion Nationale innehåller följande artikel rörande Preussens beteende i fråga om Nord-BSlesvig : Herr von Bismarck är obeveklig såsom ödet. Han har till slut tillförsäkrat Preussen den odelade besittningen af Elbehertigdömena — detta var det mot Danmark företagna krigets enda ändamål — och efter att ha frånvunnit Österrike dess halfva andeli eröfringen, tyckes han nu ha beslutit att kringgå Pragfördragets föreskrifter, utan afseende på sin besvurna tro och lofven och utan att fråga efter dem som äro intresserade i-det noggranna utförandet af paragrafen om NordSlesvig. Han har genom de officiösa organerna nyligen förklarat, att ingen utländsk makt har rättighet att blanda sig i denna sak, hvilken uteslutande angår Pr:ussen och Österrike. Denna förklaring förvånar oss. Har den preussiska konseljpresidenten redan glömt hvad hen yttrade den 20 sistl. December i fullsuttet parlament om den andel Frankrike i egenskap af bemedlande makt haft i Pragfördra; ets vilkor? Kommor han icke längre ihåg den af Tuilleriekabinettet visade omsorgen om Danmark och om den rättighet, som befolkningarne i Nordslesvig ha att sjelfva afgöra sitt öde? Herr von Bismarck kan icke ha så kort minne. Han vet och mins fullkomligt, hvilken andel som tillkommer Frankrike i artikeln 5 i fördraget a: den 23 Augusti, och låter endast för att, om möjligt, skrämma Danmark sina tidningar försvara den sats, vi nyss nämnde. Man önskar i sjelfva verket i Berlin ett snart afgörande af denna sak; man inser dess vigt, emedan den förknippar sig med en rincipfråga, och den preussiska regeringen skulle vilja likasom med stormning få den undenröjd genom att bringa kabinettet i Kjöbenhavn att med tillslutna ögon antaga de vilkor, som man Bthagar förelägga det. Men dessa vilkor äro för hirda, förödmjukande och farliga för att Danmark skulle kunna besluta sig för att gå in på dem. Hvilken regering, som har en rätt känsla af sin värdighet, skulle väl samtycka att bevilja en annan makt rättigheten att med det ringaste svepskäl blanda sig i hennes inre angelägenheter under förevändning att å ett särskildt sätt skydda sina landsmän. Hvilket land skulle väl vilja betunga sig