Aftonbladet – 3 juli 1867, sida 3

SB EVA OR RAMIMEN 2 MVM ST fe ev ESP EADIMS stat tillförsäkrad och att den desto mindre borde utgå, som, enligt rikets ständers beslut, och ett K. M:ts derpå grundade cirkulärbref af den 15 Januari 1856, hela den provision, som för debitering och uppbörd af bränvinsmedlen finge utgå, ej skulle utgöra mer än en femtedels procent af afgifterna. Stadsfullmäktige återremitterade frågan -J om provisionens utgörande till beredningsutskottet. Detta har infordrat utlåtande af drätselnämndens första afdelning och denna af handelskollegium. I sistnämnde utlåtanden lemnas märkliga bidrag till historien om huru Stockholms stads rätt och bästa förr och nu vårdas gent emot stadens tjenstemäns arvspråk på inkomtister. När 1849 utskänkningsförhållandena ordnades i Stockholm, hade öfverståthållareembetet bestämt, att två procent af bränvinsafgifterna skulle, såsom provision för uppbörden och redovisningen, fördelas melIlan förste notarien i handelskollegium, stadsI kamreraren och etadskassören. Då emel,Ilertid, några år derefter, rikets ständer ordnade bränvinsförsäljningen efter nya och, 1, såsom lätt kunde förutses, vida mer inI komstgifvande grunder, bestämde de att en i femtedels procent af uppbörden finge utgå till vederbörande tjenstemän för uppbörd och redovisning. Det är tydligt, att om detta belopp kunde vara tillräckligt för statens I tjenstemän, hvilka hvar för sig hafva att I uppbära och redovisa endast mindre belopp, lännu mera borde det blifva tillfyllest för ltjenstemännen i Stockholms stad, der uppI bördsbeloppet snart nog skulle komma att latiga ganska högt Men i stället ott iakttaga stadens rätt och bästa, som uppenbarligen var att ständernas beslut skulle tillämpas äfven för Stockholm, iakttogo stadens dåvarande myndigheter tjenstemännens bästa och yrkade på att hittills stadgad provision af två procent fortfarande skulle utgå. De lyckades ock att erhålla ett K. M:ts beslut, som för Stockholm gjorde undantag från hvad som för hela det öfriga landet gäller. Följden häraf har blifvit, att de nämnda tjenstemännen endast af denn provision haft en inkomst, som de fem sista åren i medeltal öfverstigit 2000 rdr och numera uppgår till mer än 2,500 rdr för dem hvardera. Sålunda har kon munens intresse blifvit så väl vårdadt, att en utgift nu på 12:te året utgår med tiodubbla beloppet af hvad den bort utgöra. Den borde nu utgå medi ej fullt 800 rdr och den stiger kanske redan i år eller åtminstone nästa år till 8000 rdr eller mera. Endast här således ett årligt belopp af 7400 rdr, som kunnat till fyllande af kommunens behof användas, menl: nu, utan behof och utan nytta för kommunen, bortkastas. Man skulle väl tro att sedan frågan en gång blifvit väckt, sedan det blifvit upplyst att för en af de gynnade tjenstemännen in, komsten ej finnes i senare fastställd stat upptagen, och då de två öfriges inkomster äro under reglering, nuvarande myndigheter skulle med nit och intresse omfatta tillfället att verka för stadens bästa och låta hvad gom till statsverkets förmån kan gälla öfver hela Sverge också få blifva gällande i Stockholm. Vi frukta att en sådan (ro skall befinnas grundad på illusion. Åtmin-e stone förmärkas, oss veterligen, inga tecken l dertill. Handelskollegium i sitt utlåtandel, försvarar naturligtvis med all kraft notariens ; anspråk. Och drätselnämnden icke blott under, stödjer kollegium i denna del af frågan, utan 4 har, i afgifvet nytt förslag till löneregle-; I t l HÖRTS ring, sökt att äfven åt stadskamreraren och stadskassören bevara den ifrågavarande inkomsten orubbad. Hvad beredningsutskottet i ärendet vidgjort, äro vi ej i tillfälle meddela, men man torde finna förklarligt om vi ej hysa särdeles förhoppning på utskottet, då man ihågkommer, att dess ordförande är densamma, som ordföranden i drätselnämnden och handelskollegium, och att derutöfver en ledamot af handelskollegium också är ledamot af beredningsutskottet. Om man ej anser lönen vara den rätta betalningen för tjenstemannens arbete, så bör vål ätminstone den särskilda godtgörelse, som lemnas, stå i rimligt förhållande till den möda han behöfver nedlägga på det ardelskollegium har ej förbisett detta förhållande, utan sökt ådagalagga, att dess notarie verkligen nedlägger arbete på de ifrågavarande ärendena, i det kollegium uppräkvar allt hvad notarien har att göra med bränvinsärendena. Dessa göromål uppgifvas vara: att upprätta disrier öfver alla de personer, som hafva rättighet till bränvinsförsäljning; att årligen till öfverståthållareembetet insända förteckning på bränvinsförsäljarne, särskildt för hvarje af de sex mantalsskrifningsdistrikterna ; att föra protokoll vid auktion:r å bränvinsförsäljningsrättigheter ; att emottaca, i diarium införa, samt före-l; draga anmälningar om dödsfall bland bränvinsföreäljare och sterbhusansökningar att få fortsätta rörelsen, äfvensom anmälningar om flyttning af rörelsen, och ansökningar om öfverlåtelse af rättigheter eller om deras idkande på kortare tid än år; m. m. Då man ser med hvilken omsorg kolletill göromål hänföras, torde vi få taga för gifvet att ?m. m.? icke betyder annat än, att formera pennan och liniera förteckninningarne, hvarmed vi dock ej vilja hafva påsätt att icke möjligen linieringen särskildt ekostas af stadens medel. Men hvad vi våga påstå är att, om åt de uppräknade göromålen egnas sammanräknadt åtta, högst tio arbetsdagar, de utan minsta ansträngning kunna på denna tid i all ro fullgöras. Härefter kan man bedöma, om det är att hushålla med eller att bortkasta statens medel, att åt en förut med lön försedd tjensteman låta utgå ett särskildt arvode af mer än 2500 rdr årligen för ett så obetydligt göromål. Särskildt fästa vi uppmärksamhet derpi, att handelskollegium uttryckligen förklarar, att notariens göromål ingalunda kunna anses understiga stadskamrerarens och stadskassörens?. Man bör då kunna bedöma buru väl samtlige de 7 till 8000 rdr användas, hvilka utgå i provision å bränvinsmedlen. Äfven den, som finner förlåtligt, att handelskollegium söker bereda sina tjenstemän inkomster och till det högsta uppskattar deras arbete, lärer väl fordra, att kollegii nit i detta fall cj går längre, än kollegii nit att tillhålla notarierna att fullgöra sina åligJ l LI kö L k 1 t L bete, som särskildt skall godtgöras. Han-( ÅL l f 6 l 1 1 6 ( t I i j e : l I Li gium sammansökt allt möjligt, som kunde ! I f ö f f 1 I