Aftonbladet – 3 juli 1867, sida 2

Emellertid kunde denna strid emellan fyra personer, hvaribland en qvinna, samt ett tjog ban. iter icke blifva särdeles ling. vorig. Efter knytnäfsoch käppslagen hade man börjat utdela knifstygn ... fter knifstygnen kom ordniogen till pi stolerna. Striden hade redan räckt nära en half mi: nut. La Cigale hade haft skäl att förrigla och tillstänga : orten åt gatan. En del af : r Julesg folk, som stannat utan: för, sökte att slå in dörren. Den andra delen, retad genom de båda debardörernas och deras försvarares ursinviga motstånd, hade kommit derhän att icke längre vilja taga dem lefvande. Ropen: döda! döda! som uppgåfvos af hr Jules, och hvilka efterträdde den venetianska dominons befallning: tag honom lefvande! de sårades jämmerrop, slamret af jern, möblernas krossande och bullret af sammanstötande vapen; allt detta öfverröstades för ett ögonblick af den svarta debardörens vibrerande stämma, som yttrade de tre orden: Tiden är innel!? Prrr! ouitsch!? svarade den gule debardören: ?prrr! ouitsch!? Vid denna signal slocknade alla gaslågor. Djupt, tjockt mörker efterträdde plötsligt det strålande Jjus, som förut belyst de stridande. Mouchette måste haft sin hand med i devna seenförändring. Oaktadt mörkret fortfor likväl striden med en förbittring utan like. Glas, buteljer, tallrikar, rutor, allt gick i bitar. : Skrik, klegorop, förbannelser korsade hvarandra: oupphörligt i luften, blandade