ven, såvidt man nu kan minnas innehållet, i legram, afsändt från Upsala till Köpenhamns udentsängförening under sistl. Februari månad. jutligen har komiten redan längesedan satt sig förbindelse med Lunds studentsång för gemenumt representerande jemte upsaliensarne af den renska sången, hvarjemte en del utom studentren stående; men med dess sångtradition förogne, fordne medlemmar och sångare uppma: äts och förklarat sig villiga att inedfölja på fö en. Det är på detta sätt Upsalasångarn isölk: ut gig, ett påstående, hvilket är lika ogrundadt om det, att följden åeraf skulle blifvit den noriska sångens ensidiga och ofullständiga repreenterande i Paris. Hvar och en, som någt käner förhållandena, vet ganska väl, hvilka orsaer hindrat norrmän och danskär att fullfölja sina eslut. 3:0o Hvad till sist den tillämnade konserten i (öpenhamn beträffar, så har derom aldrig nåot beslut fattats eller eng kunnat fattas, emejan sådant väl ytterst torde bero på sångare jeltra Komiterade hafva blott utkastat ett förag för resans gång, hvarvid Köpenhamn anecknats som en möjligen ifrågakommande konertort, om nemligen Lundasångarne ansåge ett ,esök derstädes lämpligt. Dessutom torde obsereras, att detta förslag, som genom något missag influtit i tidningen Upsala-Posten, var uppsjordt, innan man hade kännedom om Köpenramnarnes ansträngningar för lindrande af de olyckliga nordslesvigarnes nöd, en omständighet, som naturligtvis skulle genast hafva kastat öfverända ett sådant löst förslag, hvilket, efter hvad som nu inträffat, ännu mindre kan komma i fråga att utföras. — Svenska emigranter Amerika. Hr Tiäsårdh, Sveas emigrantagent, har meddelat red. af Sv. Amerikanaren följande notis: Kl. 1 på morgonen den 5 Juni anlände hit till Chicago ett parti svenska emigranter på Michiar Southern Railroad, hvilka med ångbåten Ibion den 11 Maj afgingo från Göteborg till Hull, samt vidare öfver Liverpool till Newyork å ångaren Baltimore. I Newyork måste de undergå 2:ne dagars karantän till följd af lindriga fall af smittkoppor. Emigranterna klagade öfver en ganska ogen behandling å sistnämnde fartyg; de blefvo knuffade och äfven slagne utan anledning; fingo ej mat på flera dagar, då deremot engelsmän och irländare mera ordentligt erhöllo sin föda. I särskilda afdelningar lemnade de samma dag Chicago för Galesburg, Andover, Moline, Geneseo, Chilicotha och Rock Island, La Crosse och Red Wing. Alla hade god helsa och ingen syntes vara egentligen nödställd. Då de emnade Newyork voro de till antalet 170, men en del stego af vid stationer under vägen, så att endast 80 å 90 anlände till Chicago. I fredags morse anlände ånyo ett större parti svenska emigranter, kom med ångfartyget Bavaria afgått den 15 från Hamburg och efter 16 dygns resa ankommit till Newyork samt derpå förtsatt resan hit. En stor del bland dem ämnade sig till Minnesota. Red. hade tillfälle att personligen samtala med åtskilliga af dem, och alla uttryckte sin belåtenhet med resan och den behandling de rönt, hvilken till större delen får ill skrifvas den orsaken att de stått under ledning af Per Larson från Malmöhus län, hvars beredvillighet att tillhandagå dem med råd och bistånd i alla afseenden de omtalade i de mest berömmande ordalag. Det är så vanligt att få höra ankommande emigranter klaga öfver det sätt, hvarpå de behandlas och bedragas af sina egna landsmän, som åtagit sig att leda och bistå dem under resan till deras destinationsort, att det är med glädje vi anföra detta undantag från den allmänna regeln, och hoppas att sådana hädanefter ej måtte blifva alltför sällsynta. Hr Aug. Sahlström från Örebro jemte sällskap anlände i söndags morse till Chicago och afbgick samma dag på qvällen till Minnesota, Enligt hvad en af sällskapet uppgifvit, skola de blifvit högst illa behandlade under färden, så att fråga lärer varit om att hos vederbörande anställa klagomål mot kaptenen å fartyget som förde dem öfver Atlanten. Staden S:t Paul i Minnesota har i förening med dess Board of Trade och handelskammare gått i författning om upprättandet af ett hus för e emigranters beqvämlighet som möjligen der komma att stanna öfver några dagar, och hr ÅA. E. Johnson har blifvit af handelskammaren utsedd att taga vård om de skandinaviska emigranter som anlända till nämnde plats. Mr Johnson bekläder öfverste Mattsons plats i Minnesota stats emigrantbyrå under dennes vistande i Newyork. Alia bref till hr Johnson adresser I ras in care of C. L. Burt, S:t Paul Minn, ——L — Såsom sökande till den efter rådman Höjer inom Stockholms magistrat lediga råd mansbefattning hafva inom ansökningstidens slut följande anmält sig, hvilka af magistraten i efefterföljande ordning blifvit uppförda på förslaget: förste protokollsnotarien i förmyndarekammaren, auditören P. Renberg, sekreteraren vid justitieombudsmans-expeditionen, kurator ad litem A. Ulrich, civilnotarien J. A, Hultgren, civilnotarien I. A. Fallstedt, kurator ad litem N. M G. Hauffman och registratorn G. W. Blachet. — — At Tidskrift för veterinär-medicin och husdjursskötsel har andra häftet utkommit, innehållande, bland annat: Anteckningar om GotI landshästen och fårafveln på Got and; Några ord om ryggmärgskongestion hos hästen; Öm desinfektion; Om det tama svinets häckomst, Im. m. — Wilanders gaslampa. I Jönköpings tidning läses: Såsom bekant är, användes numera en sådan lampa uppsatt år 1866, till lysapparat i Jönköpings hamnfyr. Sedan densamma i dylik egenskap tjenstgjort tillräckligt länge att derI på grunda ett omdöme öfver dess ändamålsenlighet, har uppfinnaren af dervarande hamndirektion fått det vitsord, att lampan såsom lysapparat är för ändamålet särdeles lämplig, enär den i afseende på ljusstyrkan vida öfverträffar förut begagnade oljelampor och fordrar mindre tillsyn än dessa, Den brinner med ett jemnt hvitt sken och fortfar, sedan den blifvit tänd, att utan putsning eller skötsel lysa med samma klarhet, till dess det påfyllda brännmaterialet blifvit förbrukadt, och direktionen vitsordar derför med nöje denna gaslampas utmärkta egenskaper såsom lysapparat. Falutidningen Dalpilen yt!rar om lampan? Med anledning af ingångna förfrågningar om, huru resultatet med de härstädes till gatubelysning under förliden vinter begagnade Wilanderska lamporna utfallit, anse vi oss böra lemna den upplysning, att man eger allt skäl att dermed vara belåten. Det har nemligen visat sig, att dessa lampor icke allenast lemna en fullt tillräcklig belysning, utan äfven att de äro synnerligen lättskötta, hvartill ytterligare kommer den fördelen att de draga en till och med mindre Avant tot lusmaterial än hvad af professor Wilan