— Upsalasångarnes resa. Redaktionen af P. T. har från Upsala emottagit följande upplysningar: I danska tidningen Fedrelandet förekom tisdagen den 25 Juni en artikel rörande Upsalasångarnes tillämnåde Pariserfärd, samt en i sällskap med Lundasångarne af dem tillämnad konsert i Köpenhamn; och då af tidningens framställning kunde tyckas som om de svenska sångarne eller deras målsmän gjort sig skyldiga till ohöflighet, då de ej besvarat ankomna bref, till ensidighet, då de ansetts vilja isolera sig, samt till ogrannlagenhet, då de under nuvarande förhållanden velat uppträda i Köpenhamn, så hafva Upsalasångarnes komiterade trott sig böra med afseende härå meddela följande upplysningar: 1:o Hvad beträffar det af Fzedrelandet nämnda brefvet från Danmark, som ej blifvit besvaradt, så var detta för de, i Upsala i denna stund närvarande, komiterade en både öfverraskande och ledsam nyhet, alldenstund redan i Februari må nad det danska brefvet i komiteen föredrogs och svarets innehåll fastställdes i öfverensstämmelse med komitns grundåsigt, nemligen att hvarje sångförening nödvändigt borde vara sjelfständig, när det gällde täflan, hvaremot man med nöje skulle deltaga i allt annat slags samsäng, vid konserter o. d. Har detta, af komiterade beslutna svar ej kommit de danska studentsångarne tillhanda, så beror felet helt och hållet på enskild persons glömska vid expedierandet af den mångfald af bref, som i denna sak ifrågakommit, men kan ej falla komiten i dess helhet, och än mindre Upsalasångarne, till last. 2:o Hvad vidare angår den isoleringslust, som tidningen förebrår Upsalasångarne, så är förhål landet dermed mycket enkelt och framgår redan af det nyss sagda. Komiten ansåg nemligen från första början all täflan, såvida den skulle få någon betydelse, ej kunna ega rum annorlunda än sångförening mot sångförening, så att de, som verkligen hörde tillsammans eller egde gemensamma sångminnen, förenade sig under samma baner till strid med andra på samma sätt organiserade föreningar. En sådan gemensamhet torde man kunna antaga i allmänhet vara tillstädes hos den svenska sången, för sig sjelf tagen, och främst hos studentsången, som är dess äldsta representant, enär den härstammar redan från Heeffners dagar, och hvars sångsätt samt repertoire vartettsången i det öfriga landet så småningom tillegnat sig. Deremot känner man här i landet icke någon särskild ?nordisk? sång eller sångförening, och det, som ej finnes till, kan naturligtvis icke gerna repeteras. För öfrigt fann komiten snart stöd för sin åsigt i de tryckta stadgar för sångfesten, hvilka i April månad hitsändes från Paris, der en sångförening uttryckligen förbjudes att deltaga i täflingen, såvida hon ej bestär af medlemmar, som sedan den 1 April tillhört henne; derom är således ej lönt att resonera. Deremot har komiten alltid uttalat sitt gillande af Upsalasångarnes deltagande i möjligen ifrågakommande gemensamma skandinaviska sångfester, och detta har egt rum såväl i skrifvelser till Stockholm, Lund och Paris, som