DE OSYNLIGA I PARIS, GUSTÅVE ALMARD. Översättning. FÖRSTA DELEN. Har ni ett rum ledigt? Ack! jag fruktar att det är mer än ett?, suckade provengalen. Visa 088 dit.? uStig på, mina herrar. Uppassarne äro en trappa upp, och...? Nej, nej?, svarade den blå debardören lifligt, ?jag önskar att ni sjelf väljer ut ett.? Som ni behagar.? Den värde hr Tournesol begaf sig med tavkfull min uppför trappan, ätföljd af de tre maskerna, som oförmärkt bevakade honom. Det var påtegligt att den provengaliske värdshusvärden icke hyste det minsta förtroende för sina hemlighetsfulla gäster, trots deras sätt att kasta guld på borden. Ham var på väg att vända om och gå tillbaka ned till sin disk. Men en hotande fråga af den blå debardören återkallade honom till ordningen. Mäster Tournesol begrep att han icke längre var herre i sitt hus. an fånn sig i sitt öde och gick icke ned. På nedra botten funnos således icke mer än fem personer: den svarte debardören — Se A.B. n:r 11—13, 15—17, 19, 21, 23,24, 27, 29 39, 42, 41, 45, 48-50, 53—57, 59, 61—63, 66 68, 70, 73, 75, 77, 78 (A), 79, 80, 82, 83, 84, 87-89, 91 (AM, 9å (AD, 95—07, 100-—103, 106, 107. 109, 111, 115, 118, 119, 121. 124, 126, 129-431, 134 (A), 135, 139—141, 143, 145—147,