Aftonbladet – 29 juni 1867, sida 3

FINLAND. Professor Gabriel Rein har nyligen aflidit. Helsingfors Dagblads nekrolog yttrar om honom bland annat: Hans egentliga och förnämsta arbetsfält var den fosterländska historien, inom hvilken han utgör den länk som sammanbinder de nuvarande sträfvandena i denna riktning med den häfdeoch fornforskning, som af Arvidsson fortsattes på den af Porthan och Jakob Tengström lagda grunden. Han sökte vidtaga, der dessa slutat och en betydande mängd skrifter, till stor del akademiska disputationer samt för det mesta rörande sig kring fornfinnarne och dermed sammanhängande frågor, utgåfvos af honom under den tidigäre perioden af hans vetenskapliga verksamhet, först såsom docent (från 1825) och sedan såsom professor (från 1834) i historien, samt gåfvo i många fall impulsen till den historiska verksamhet, som småningom begynte utveckla sig inom den yngre krets som utmärkes af namnen Grönblad, K. Tigerstedt, F. Collan, S. Elmgren m. fl. och som sedan fortsatts af Forsman, Ignatius, Bomansson och andra. Jemte detta sitt egentliga hufvudämne egnade han sig dock tillika åt två andra områden af forskning, hvilka likväl med detta hade gemensamt den fosterländska karakter, som genomgick hela Reins väsende, nemligen Finlands statistik och det finska språket. Redan såsom nyssblifven magister deltog han med Renvall i utgitvandet af dennes klassiska lexikon öfver finskan genom bearbetandet af de deri förekommande tyska öfversättningarne af ordens hetydelse. Sedan försökte ban sig vidare i utredandet af en del frågor i det finska språkets etymologi, hvilka det dock blef Lönnroth förbehållet att först sednare bringa till fullständig klarhet. Men på samma gäng tyckes han hatva djupt känt det nedslående i bristen på en ordentlig och allmänt tillgänglig framställning öfver vårt eget lands närvarande förhållanden samt sammanskref till följd deraf den första statistiken öfver Finland. Genom denna trägna och innerliga fosterländska verksamhet hade Rein tillvunnit sig allmän både aktning och kärlek såväl inom som utom universitetet och då han år 1849 af consistorium academicum, som då ännu hade rättigheten att sjelf besätta rektorsplatsen, utsågs till detta embete, väckte detta en allmän glädje och hela studentkåren samlade sig för att med sång helsa den älskade läraren välkommen såsom styresman för universitetet. Men denna nya befattning skulle icke visa sig lyckosam för den ädle man, som åtagit sig densamma under så gynnsamma förebud. Den ryckte honom bort för ett årtionde från de vetenskapliga sträfvanden, för hvilka han var skapad och hvilka han älskade, för att draga honom in i alla de politiska småtrakasserier, som den tiden hemsökte universitetet. I stället för att forska i Finlands häfder blef han tvungen att stå såsom en mellanman emellan skuggrädslan och en ungdom, som med räta fann sig stött af de ingrepp, för hvilka universitetet blef utsatt; och för denna roll var Reins öppna och rättframma karakter icke skapad. Den oblan. dade kärlek han från ungdomens sida åtnjutit grumlades af den ställning han, såsom närmaste utföraren af ett ogilladt system, nödgades intaga, medan han i den andra alltmera ådrog sig misshag genom att aldrig fullständigt kunna foga sig uti detta system, tills han slutligen efter tio års svårigheter och besvärligheter på ett mera oförväntadt sätt blef skild från denna befattning, som kostat honom så dyrt. Men med denna förändring blef ?gamle Rein? åter densamma som han förut varit. Ehuru åldrad återvände han till de studier och strätvanden, som alltid varit honom så kära samt begynte först utgifvandet af en större och i alla