Aftonbladet – 29 juni 1867, sida 2

nörande Iörelasningar, examina och medikolegala förrättningar. Kanslern har beviljat professorn E. M. Olde den af honom sökta tjenstledighet under Juni, Juli och Avgusti månader detta år. Med bifall till konsistorii i anledning af juridiska fakultetens förslag gjorda hemställan har kanslern förordnat jur. adj. A. Sjöberg, som dertill förklarat sig villig, att under nästkommande lästermin bestrida offentliga föreläsningar och examina i kriminalrätt. Till docenter har kanslern förordnat i Palzeontologi fil. dr B. Lundgren skån., i geognosi fil. dr L. P. Holmström skån., och i latinska språket fil. kand. O. Jacobi, göteb Medicinska fakulteten har tilldelat konung Carl XV:s resestipendium, att denna gång tvenne år innehafvas, ät med. lic. H. Lindgren. — Dödsfall. Stadsläkaren i Söderköping med. lic. C. U. Sevon afled den 23 dennes, i en ålder af 42 år. — AÅfliden veteran. Sistl. Kristihimmelsfärdsdag jordades å Dagstorps kyrkogård i Skåne f. skolläraren L. Hörstedt. Han hade i lifstiden tjenat som husar vid Mörnerska husarregementet och som.sådan bivistat fälttågen i Tyskland 1813, deribland äfven det märkvärdiga slaget vid Leipzig. I alla de fälttåg han deltog förde han ordentlig dagbok öfver de märkvärdiga händelser, som der inträffade, något som är högst sällsynt bland simpla militärer. Denna dagbok blef sedermera på chefen för regementet Carl XV, öfverste Björnstjernas föranstaltande från trycket utgifven, och samme menniskovän ombesörjde äfven att Hörstedt fick sig tilldelad en liten årlig pension. I många år var H. folkskollärare i Dagstorp, hvilken tjenst han innehade tilldess älderdom och skröplighet tvungo honom att densamma afstå, hvarefter han till sin död af församlingen erhöll anständigt underhåll. Ar 1864 utnämndes han till hederskorporal i 6:te kompaniet af Vestra Skånes frivilliga skarpskytteförening, i hvars led han flera gånger syntes. Ehuru fattig, var han alltid glad, nöjd och tålig, undergifven Guds vilja. Han lemnade detta jordiska vid 78 års ålder. (F. T.) — Svenska jägareförbundets.i Norrköping andra ordinarie målskjutning för innevarande år försiggick, gynnad af det herrligaste väder, i onsdags vid Klingsberg, i närvaro af ett stort antal åskådare. Pristagare i täflan å tafla på 400 fots afstånd blefvo: skogvaktaren vid Hults bruk C. A. Roxström, som för uppnådda 35 points erhöll förbundets silfverjetton, och bokhållaren Erik Hesse, som för 32 points tilldelades medaljen i brons. (N. T.) — Norrsken. Från Follingbo på Gotland berättas såsom någonting för denna årstid ovanligt, att ett norrsken derstädes varit synligt sistl. midsommardag på aftonen. — Profoch besigtningsresa företogs itorsdags med det vid Motalavarfvet för finsk räks ning nybyggda, eleganta ångfartyget Dagmar. — Ångskeppet Harriet Agnes togs den 22 dennes, efter många och stora ansträngningar, lyckligt af grund. Tidningen Kalmar berättar, att dykarne höllo flera gånger på att under det mödosamma arbetet förlora allt hopp om framgång, men slutligen besegrades dock det värsta hindret — en stor gråsten (9 fot lång, 8 fot hög och 5 fot bred). Stenen satt inkilad i bottnen och måste underbyggas med kista. Det farliga experimentet lyckades omsider, Fartyget pumades sedan läns och öfverbyggdes stenen äfven inombord. Med denna stenhårda Olands-passagerare så ombonad, lär det nu vara fråga att fartyget skall afgå till Oscarshamn, för att der intagas i dockan. — Kanonångbåten Ingegerd. Chefen, kapten Fr. von Otter, rapporterar från Stenvågen, nordvestra kusten af Norge, att han den 4 den. nes gick till sjös från Aalesund till Storeggens fiskarbank. När Ingegerd hunnit omkring 16 qvartmil från land, började hård -vind och svår sjö från NO. Strax derefter syntes, omkring 2 minuter till lovart, en båt drifvande till sjös. En brigg, som låg i närheten, gjorde försök att berga den, och det såg ut, som skulle den lyckas. Kanonångbåten lade dock öfver på andra bogen, för att söka sträcka upp emot båten; men briggen hissade flagg i schau, hvarföre Ingegerds Angmaskin uppeldades så hastigt som möjligt. Briggen höll ned till mötes och meddelade, atti den drifvande båten befunno sig 4 man, utan medel att berga sig. Utkikar sändes då till väders, och det lyckades dem att tre särskilda gånser få se båten, men den förlorades åter ur sigte, och sedan kanonångbåten två timmar fortsatt sökandet under tilltagande hård 3-refvad märssegelkultje med växande svår sjö jemte regn och sjöyr och det äfven börjat mörkna, hvadan icke nåson möjlighet fanns att lyckas, så återvände den hamn. Den nödställda båten lärer hafva varit rån en ö i skärgården och har sedermera icke nörts af. Regn och oväder fortfor derefter hela v:ckan, så att intet kunde göras. Pingstdagen bivistades sudstjensten ombord å Ingegerd af fem fiskarartygs besättningar. Annandagen vardet äter väder, men den 11 mot aftonen blef det stillt, och Ingegerd utbogserade till sjös 8 svenska och norska fiskarfartyg i två omgångar. När de 6 ista utkommit på flacket, började en laber vind rån NO.; i maskinen släcktes af och kanonängvåten lades under segel. Barometern stod ovanigt hög, och man väntade derföre vackert väder ; nen under natten drog sig vinden sydhg och ba. ometern började åter att falla. Ingegerd gick ipp bland fiskarfartygen och prejade dem. Påöljande dag mot middagstiden uppsprang, snart agdt utan varning, en SV. storm med mycket vår sjö, som hastigt växte, Ingegerd hade just örjat minska segel, då fiskarfartyget grefve Chrensvärd meddelade, att båda dess båtar, med 2 man uti, voro nere i lä och icke kunde taga ig upp. Kanonångbåten eldade genast på och öll ned till de nödställda båtarne, som snart åddes och togos på släp, hvarefter Ingegerd, nder ånga och med så mycket segel hon kunde åla, med båtarne på släp pressade upp till de ndra fartygen. Båtarne vakade med möda när iskarfartyget Carl XV uppnåddes, hos hvilket len större båten tog sin uvllflykt. Den andra var edan till hälften i marvatten, men att i den höga jön taga den långs sidan på kanonångbåten för tt berga folket, var omöjligt, hvadan endast terstod att, medelst tågändar om lifvet, hala en ene efter den andre af båtsmanskapet omord. Under detta arbete fick Ingegerd en brottjö, hvaraf en man tillhörande hennes egen beättning kastades i sjön, men räddades medelst n tågända. Sedan bätsmanskapet sålunda bergats, lade Inegerd bi tills stormen mot aftonen bedarrade, å hon med tillhjelp af ånga återkom till fiskarottan. Med undantag af ett enda af dennas wrtyg, hade alla de öfriga råkat i drift, och skulle afva lidit stora förluster å ankaren och tåg, om en stark NO. ström varit dem till hjelp. Det anskap, som var i den vid fiskarfartyget Carl V lemnade nödställda båten, blef der bergadt, en sjelfva båten, liksom den, hvars besättving lifvit tagen ombord på Ingegerd, måste kapas i rift. Först mot aftonen blef det möjligt att, edelst bät från ett annat fartyg, som låg under gel, bringa det bergade folket ombord på det skarfartyg det tillhörde, nemligen Grefve Ehrenvärd. En man, som under bergandet och släandet genom vattnet fått sitt bröst skadadt, mnades dock på Ingegerd och landsattes föl.