Aftonbladet – 28 juni 1867, sida 3

holm för att utöfva denna dragningskraft på den akademiska ungdomen. — Karnevalsfester och slädpart:er äro verkliga ovanligheter bland ungdomens nöjen och blifva dessutom, tack vare den förekommande artighet och hjelpsamhet, hvarmed stadens borgare och familjer ställa åkdon, hästar, slädnät och öfriga reqvisita till studenternas disposition, ej på långt när så kostsamma, som man vanligen föreställer sig. Slädpartier, teat aliska prestationer och på nationernas egna lokaler hållna baler äro dessutom som oftast framkallade af den, såsom vi tycka, helt naturliga och ganska vackra önskan hos månger ung man att visa en rioga uppmärksamhet mot de fam ljer, som under hans studiitid mer än en gång ersatt det hem han nödgas sakna. Besynnerligt var, att icke äfven spel nämndes bland öfriga gravamina. Vi veta åtminstone, att här spelas med passion bräde, chack och isynnerhet — käglor. Hvad som här sagts om studentlifvet i allmänhet gäller ock om hvarje särskild nation. Möjligt är, att Stockholms nation — af någon pappa i hufvudstaden eller landsorten — anses för den i lefnadsvanor öfverdådigaste?, men vi bestrida helt och hål let santing:n och rättvisan i detta omdöme, Studentkatalogen utvisar, att denna nation her i medeltal de yngsta medlemmarne bland här vistande landskapsfö;eningar; diarierna visa, att ormsättningen af medlemmar till följd af hastigt aflagda examina och nya landsmäns inträde är i denna nation störst och mängden af de ur biblioteket låntagna böcker vittnar, att dessa examina ej tagas med hjelp af blota kollegier. Disputationsöningarne, som länge hvilat, ha blifvit återupptagna och utan tvång besökta. Natio nen har betydligt utvidgat sin lokal och sitt bibliotek utan att den terminlisa nationsafgifien, som är lägre än de flesta andra nationers, derför blifvit höjd. De tillställningar, nationens medlemmar en eller annan gång i terminen anordnat, bafva varit billiga, och de sednaste åren hafva spar samhetsskäl omöjliggjort förr sedvanliga middagar för nationens hedersledamöter, Inspektor, till hvilken nationen står i ett in .erligt, af vördnad och vänskep betingadt förhållande, har väl haft ett ord utt säga lanndsmännen om flärd och yppighet i allmänhet, om exempleis makt 0. 8. V., någon enda förebråelse för det öfverd lefnadssätt, hr A. O. fingeiat, har ej kommit öfver den allvarlige och samvetsgranne mannens läppar. I nationen begära ofta ynglingar inträde, hvilka jure patris skulle tillhöra andra nationer, och årligen erhälla meddellösa landsmän befrielse frän alla föreskrifna afgifter till nationens kassor. Dessa förbållanden tyckas ej riktigt vilja slå in med den på fri hand uppgjorda teckningen i författare-s artikel. Han vare välkommen i vår krets och på våra eokia tillstälningar, der mängen tammal knarr — itmiostone för ögonblicket — vrok pedanten och ferlan åsido och vågade tro på — mensklighetens räddning. Råöhet, sjelfsvåld och småsinne äro hos oss lika okända, som det öfverdå diga lefnadssätt, hvilket lärer vara — ?allmänt kändt. Det vare nog för ett visa, det men ifråga om slika fakta ej får lita på hörsagor, utan måste sjelf se och höra. Mycket kan häri Upsala med dess flärdlöse, al idgella sträfvanden uppburna, lif vera stt lära för mången bland fals och gltter iefrande Stockholmsbo, hvilken, utan att närmare känna närvarande förhältanden inom studentlifvet och den akademiska verlden, låter beskyllvingar vndfalla fig om en usgdom, som visserligen delar sina fäders fel, och bland dessa missbusbållningen, men dock torde befinnas främmande för det höga lefradssätt, bvartill ett fåtal förv ögnare eller på personlig kredit lefvande unge män möjiigen gjort sig skyldigt. Men vi är äfven öfvertygade, att en stor del af bvad som om d:ssa söges eller, till följd deraf att de äro mera sedda och kända, om dem antages, hörer till de sqvallerhistorier, som fiana sin förnämsta spridning och påökning inom de kr tsar, der tevatten, elakhet och enfald i bebaglig blandning serveras ad libitum. Må man begynna atti her met och skolan uppfostra ett nytt, kraftfullt och förständigt slägte, som vet att hus hålla med tid, pengar och helsa, men må man ej för tidens onda anklaga den akademiska ungdom, hvilken i fråga om flärd, yppighet och lättsinne aldrig gått i spetsen för tidsandan, men väl deraf påverkats, tills hen, klart inseende sin uppgi!t och sin fara, hröt med fördomör, dogmer och vanor ch i eitt eget biöst och ändras manade fram initiativet till en ny tid. Civis ocademicus.