Aftonbladet – 28 juni 1867, sida 2

ren. Allt väl betänkt, mina herrar, döda icke annat än för att försvara ert lif, tilllade hån. ?Dessa uslingars blod skulle emutsa våra händer. Döda icke annat än i yttersta nödfall? Vi skola lyda.? Gå, och gif ekt på signalen.? Men ni?? Jag, jag stannar här.? Akta er! ni utsätter er för belo faran? 4Ni skolen få er del deraf, mina herrsr; ingen afund!? sade den svarte debardören skrattande. Han tillade derpå med en ton af högsta inyndighet: ?Här är hedersposten. Den är min.? tÄmnar ni då starna bär ensam ?? frågade de bäda debardörerna, ?den röde och den lilasfärgade, oroligt.? Ingalunda; jag behåller la Cigale! Den gule debardören reste sig lifligt på de solida pelare, som tjenade honom till ben och gnuggade sina händer så att det knekade i alla leder. Och de der tre personerna?? frågade lilasdebardören helt lågt, häntydende på pierron, smådjefvulen och dominon; de der tre, hvad gör ni med dem?? . Bry er icke om dem. D2 skola icke eätta sig emot oss, ifall de blanda sig uti leken.? VÄr ni säker derom ?? . Gå i fred... och vid ert hufvud... handla icke, rör er icke före den öfverenskomra signalen. Den blå, liiasfärgade och röda debardören lemnade källarsalen. Vid utgåendet yttrade den blå till Tonurnesol: Patron, vi vilja supera.? Det är lätt.? (Forts.)