I fas för densamma. De hade nyligen tillverkats vid Woolwich. Den första af dessa kanoner vägde 12 tons; hade endast 9 tums kaliber, hvilket är en liten kaliber; den vår refflad enligt hvad man kallar Woolwich-systemet, och det sägs Jatt den under vissa. omständigheter — d. v. 8. på mycket korta håll — förmår genomtränga betydligt tjock jervplåt. Detta tyckes vara ett Å tillfredsställande resultat. Men olyckligtvis har medaljen äfven en frånsida, och dessa kanoner T uthärda icke profvet af ihållande skjutning. Ta laren trodde att de aldrig blifvit försökta med hastig skjutning; men på grund af högsta myndighets autorite, visste man att de mycket snart gifvit sig för den långsamma och omsorgsfulla I försökskjutning de undergått vid Shoeburyness. I skrifvelse till krigsstyrelsen hade förste superintendenten öfver det kongl. kanonfaktoriet hänvisat till sitt redan förut uttalade omdöme: att det vore rådligt att anställa ytterligare försök med vridna tuber i grofva kanoner, emedan han trodde att ståltuber icke kunde väntas uthärda flera än 300 å 400 skott med stor laddning. Att 9-tums 12-tons-kanonen, konstruerad på det billiga sättet med ståltub, var obrukbar efter 386 skott, och I sedermera 13-tums 23-tons mynningsladdningskanon med ståltub af Elswicks tillverkning, efter 50 skott, ger stöd åt detta omdöme. Nu är det just sådana kanoner, och hvilka beskrifvits såsom icke uthärdande flera än 3 å 400 skott, som TJ anskaffas för vår pansarflotta. Den särskilda artillerikomitn förordar ock i sitt betänkande såsom ett försigtighetesmå:t att det antal skott som finge skjutas med 9-tumskanonen borde för närvarande begränsas till 400, af hvilka endast 150 med stridsladdning, och att ett cirkulär härom borde utfärdas?. Alltså föreslås att inskränka Hennes Maj:ts fartygs stridsförmåga till 150 skott på kanon. Det vore fördenskull önskligt det underhuset blefve upplyst om huruvida förste lorden af amiralitetet ansåge ifrågavarande artilleripjeser tillfredsställande såsom bestyckning för flottan, och hvilka föreskrifter i afseende på kanonexercis han må ha utfärdat för de fartygschefer som gå ut på fyra års expedition. Förste superintendenten öfver kgl. kanonfaktoriet hade uppgifvit att orsaken till att kanonerna så snart sprunge härflöt af det refflingssätt som blifvit antaget vid Woolwich, d. v. s. djupa refflorien ståltub. Detta var lätt begripligt. Stål liknar nemligen i visst afseende glas, och om men skär i glas med en diamant och sedan utsätter glaset för brytning, så springer det just i rispan; och just detsamma inträftar med den refflade ståltuben. Derföre har ock superintendenten yrkat att komiterade skulle antaga ett annat refMingssystem; men de ha maktfullkomligt tillbakavisat detta förslag och förklarat att de ämnade vidblifva Woolwichsystemet. Detta reflings-ysiem hade af dem blifvit antaget på grund af törsök med en 7-tumskanon för två år sedan. Talaren hade vid den tiden hört att försöken icke utförts såsom sig borde och han hade fördenskull yrkat att rapporten skulle föreläggas underhuset. Komiterades rapport kom, men utan program. Hvarföre lemnades icke programmet? Helt enkelt derföre att skjutförsöken icke skett i öfverensstämmelse dermed. Vid granskning af rapporten hade tal. funnit siffrorna oriktiga. Om felen tillkommit med eller utan afsigt kunde han icke säga, men väl att siffrorna, sådana de befunnos irapporten, gåfvo Woolwichkanonen en öfverlägsenhet som den icke fått ifall de varit riktiga. Tal. slöt med att föreslå tillsättandet af en särskild komite som skulle öfverväga artilletidepartementets nuvarande tillstånd. Sir J. Hey sade sig i viss mån ha varit delaktig i artillerikomitens arbeten, hvarföre han fann sig föranlåten att svara på åtskilliga af den föregående talarens anmärkningar. Han upplyste att de kanoner som voro bestämda för flottan voro af 9-tums, 8-tums och 7-tums kaliber och väga 12, 9 och 6!, tons, samt att ehvru denna bestyckning ännu icke tillämpats, meningen dock vore att så skulle ske. Såsom skäl för att franska artilleristerna bättre än de engelska lyckats med bakladdningssystemet, uppgat han att fransmännens krut vore svagare än det engelska. Preussen, sade han, har ännu icke bestämt sig för med hvilket slags kanoner dess flotta skall bestyckas. Kanoner af Krupps tillverkning kunde icke anses pålitliga. I Ryssland hade man icke heller bestämt sig; styrelsen der hade i början antagit Krupps framladdningskanoner, sedermera ändrat dem för bakladdning, men nu öfvergifvit dem helt och hållet. Det hade blifvit honom sagdt att Ryssland nu ämnade försöka Armstrongskanoner. Österrike, tillade han, hade antagit Armstrongkanonen; då äfven Egypten, TurI kiet, Danmark, Holland, Norge, Chili och Peru, I och Brasilien hade tagit frågan i öfvervägande. ) Nordamerikas Förenta Stater hade antagit ett annat bestyckningssystem, bestående af gjutjernskanoner. Deras flotta hade nästan uteslutande : slätloppskanoner. Talaren slöt med att försäkra att engelska folket hade allt skäl att vara belåtet såväl med landets fältartilleri fom med flotttans bestyckning. Lord Elcho fäste husets uppmärksamhet på,att den nästföregående talaren, en lord af amiralitetet, med alltför lätt hand vidrört den vigtigaste punkten af den förste talarens anförande, nemligen hvad angick amerikanska kanoner. Den förste talaren framhöll amerikanarnes öfverlägsenhet genom den mycket gtöfre kaliber de begagnade; den siste talaren svarade härpå att de hade gjutjernskanoner. Amerika har dock 15tums och 20-tumskanoner, hvilka med en krutladdning af 150 I slunga kulor som väga 1000 Vi ha ingenting som kan täfla dermed. Våra 7-tums och 9-tums refflade kanoner skjuta kulor som väga 280 ; gröfre artilleri ega vi icke. Visserligen ha vi 5 st. 13-tumskanoner, af hvilka J: två öppnat sig i vällarna så att de äro otjenstbara. Den tredje sprang vid sjunde skottet, den fjerde har äfven sprungit och den femte har ännu icke blifvit försökt. Vid pariserexpositionen ha vi en 12-tumskanon, men den har heller icke blifvit profvad. Hvad talaren nu var angelägen om att framhålla var, att om amerikanska systemet är riktigt, så är det engelska falskt. Det ser ut som om vi satt oss emellan två stolar. Amerikanarne ega ofantliga kanoner af det yppersta gjutjern och tillverkade på ett särskildt sätt: under gjutningen afkyles kanonens inre medelst en vattenstråle. De gröfsta amerikanska kanonerna kunna tillverkas för 800 , under det att våra gröfsta kosta 4000 stycket. För att kunna mäta oss med amerikanarne, ha vi sökt skaffa oss refflade kanuoner med större genomträngningsförmågå. Resultatet är dock at: vi icke ega någonting jemförligt med amerikanska 20-tumskanonen. Amerikanska principen är att åstadkomma kanoner af gröfsta kaliber och som med en ofantlig krutladdning slunga sina kulor med krossande yerkan å kortare afstånd. Sjöslaget vid Lizza var en strid på nära håll, och i en sådan fäktning skulle de amerikanska 15-tums ! och 20-tumskanonerna ha en förskräcklig öfverlägl senhet öfver våra 9-tums refflade. Tal. nödgades I! erkänna att, enligt hans tanke, borde England fs följa Amerikas exempel. Han ville äfven nämna ! att reffelsystem som passar för små kalibrar ofta ; g S I e f är olämpligt för gröfre kanoner. Han understödde motionen öm tillsättandet af en komit att undersöka beskaffenheten af såväl fältartilleriet som fiottans bestyckning. General Peel, som derpå fick ordet, redogjorde för de nämnde komiteernas tillkomst och förklarade, på grund af de upplysningar han erhållit af en af de verkliga delegarne i Amstrongs ka-C nonfabrik, det vara fullkomligt ogrundadt att i den förre expeditionschefen sir Benjamin Hawes hade slägtingar bland fabrikens bolagsmän.: Han jF hoppades att underhuset icke ville tillsätta någon ! särskild komitå, enär detta nu icke vore till nåAm kn