Aftonbladet – 27 juni 1867, sida 3

Å alltid varit betraktad som oduglig, men hos -ilifbåten är det en ovärderlig egenskap. Vattentäta skott löpa rundt kring inre sidan af båten och tjena till att hålla den uppe när störtsjöarne vilja begrafva den i djupet. Båj ten för två loggertsegel och fock, som lätt tagas ned när det gäller att kämpa med åror Toch kraftiga armar. På båda sidor hänga tåg för de nödställda att taga fast uti. BesättJningen är försedd med lifgördlar af stora korkstyeken, som äro fastsydda vid breda bälten af linne. Lifbåten stör på en vagn, och när nödskottet höres rullar ekipaget till den punkt der faran är. Taljorna lossas och genom en eokel mekanik löper båten på trissor ut i det skummande vattnet. Några ögonblick ännu och den gungar på vågorna mot vraket der de skeppsbrutna vore hemfallna åt döden om icke den snara hjelpen funnes. Här hävger en karta öfver de skeppsbrott som under de sednare åren timat vid Englands kuster. De svarta punkterna beteckna skeppsbrott der lifräddningsbåtarne bergat menniskolif. Dessa punkter synas här i många hundratal, och ni kan deraf döma hvilken välsignelserik uppfinning ni har framför er. Nu komma vi in i ett stort annex der England har sin utställning af skeppsmodeller och maskiner. Engelsmännen hafva sändt hit hela sin flotta en miniatur. De gamla linieskeppen, de nya pansarfregatterna, vädursskeppen, monitorerna och de flytande batterierna, allt finnes häri afbildningar och modeller. En mängd enskilda utställare har ökat samlingen genom modeller af ångare och lustjakter, som blifvit byggda i England och nu plöja jordens alla haf. Detta skåp innehåller en rik profkarta på de lifemedel som bestås åt besättningarne på de engelska krigsfartygen. Det är en fullständig charcuteributik. Mången hungrig landtkrabba, som går här förbi, önskar af sitt innersta hjerta att bli pressad till engelsk matros. Fartygsmaskiner hafva engelsmännen exponerat med sparsamhet. Endast några få af obetydlig storlek. En storartad utställning i den vägen se vi i det franska annexet. I ena ändan är uppställd en ångmaskin på 960 hästkrafter. Den grofva axeln löper midt uti galleriet, och i andra ändan på annexet svänger den kolossala propel: lerp. Hvarje morgon eldas upp, och när lokalen öppnas sättes maskinen i gåvg. Trappor och altaner äro byggda för åskådarne, som i stora skaror trotsa värmen från pannorna och bilda kö för att på nära håll få se jätten under arbete. Efter svettbadet uppe på maskinen skynda skarorna att söka svalka hos propellern, som med sina flägtande metallripgar åstadkoms mer så starka luftströmmar att man måste hålla i hatten när man går förbi. På floden ligger förtöjd en stor däckad råm som blifvit inrättad till utställningsokal för kapproddningsbåtar etc... Der se vi också några lifräddningsbåtar, af olika nade vid sina färder på Sverges sjöar och floder förliden sommar. Dessa små båtar äro för närvarande moderna i Paris och man ser dagligen gentlemen sor paddla fram och tillbaka på Seinen. Nu passera vi under Jenabron och komtöjda. Ett halft dussin franska och engelska speljakter hafva här kastat ankar. Skola dessa bätar gifva begrepp om de båda ländernas lustkuttrar, så stå delängt efter hvad vi kunnat uppvisa genom att skicka Alma och Nornan till verldsutstöllningen. Bland alla dem vi här se finnes ingen som i elegans och form kan mäta sig med de kuttrar som tillhöra segelsöllskapet i Stockholm. Hur snabba de äro bar man svårt att bedöma, då man icke ser dem segla, men deras former äro. så klumpiga, att man nästan kan antaga de svenska som segervinnare vid en kappsegling. Stort uppseende gör en afrikansk lustkutter, som nyligen ankommit. Den eges af egyptiske kungen. Båten är dubbelt så stor som en vanlig speljakt och bär två segel, ett ofantligt galersegel och akterut en ?papegoja?. Färgen är isabella, med hvit vattengång. En gyllene krokodil sräcker sig ut från förstäfven och grinar mot vågen, liksom af vrede öfver att han icke kan störta sig ditned. Hela kuttern är täckt af ett tält. och däcket belagdt med mjuka mattor. Ett dussin araber och negrer sitta der med benen i kors, Näågra röka sina långa pipor, andra spela, en lappar ett hål på sin mantel, och en läser i en bok. De brokiga kostymerna under det luftiga soltältet göra en ypperlig effekt. Om man glömmer den gapande hopen kan man tro sig vara vid Afrikas kust. Då ock då frestar en närgången åskådare försöket att gå ombord på den smala landången. Men hen som läser i boken ropar då: dra åt fenders! och ehuru han säger det på ren arabiska, så blir han alltid förstädd, ty hans miner och gester äro särdeles uttrycksfulla. Bredvid Instkuttern ligger en afrikansk fiskarbåt. Galerseglet är hoprulladt och täckt af ett rutigt omslag, och från mor sten hänga stora knippor af nät mot båtens sidor, bildande ett tält, der en smutsig arab ligger framstupa och sofver. Ett stycke längre bort svaja två holländska segelslupar och en tysk lifräddnir gsbåt, De båda segelbåtarne ha stora vingar på sidorna och se ut som ett par jättetrollsländor. Ångsiupsflottan är icke synnerligen tulrik. Den kejserliga slupen är den största och praktfullaste, men utmärker sig icke genom en vacker form. Den italienska flaggan är hisead på en hvitmålad liten ängare, som tyck? Vere ämnad till flodfart. Dess konstruktion pårsinner Om iden för Se der . oa B0ånobåtarnes uppkomst. konstruktioner, och en stor samling kanoter, af samma slag som den Mac-Gregor begag-l. ma till den plats der lustjakterna ligga för-: J f l