Aftonbladet – 27 juni 1867, sida 2

Dessa reste sig upp och bugade sir till ecken af samtycke. Oh! gör er icke besvärX, fortfor pierron ned skarp och gäckande röst; vi äro här nte i fint sällskap, och jag befriar er från tt bjuda mig armen. 4Pierrot, min pierrotX, sade den svarte lebardören skrattande, nu talar ni som en vierrette igen. Vid den rörelse af vrede och det utrop om undföll pierron, reste sig plötsligt en vart domino, som ända från början af detta ippträde stått lutad mot väggen några steg lerifrån, lik en person som ieke bryr si om någonting och är på väg att somna p tående fot, samt fattade posto bakom pierron. Hvad nu, hvar kommer den der ifrån ?? rågade den blå debardören. Dominon rörde sig icke. Du sof, vänd om och sof!? sade den gule iom, i förlitande på sin oemotståndliga styra, sträckte ut armen med en rörelse för utt kasta honom tio steg från bordet. Men till hans och de andra fyra debardöervas stora förvåning, hvilka alla kände len gule broderns atletiska styrka, knappt örde eig den svarta dominon. Han återtog lugnt sin plats, lade armarve i kors öfver bröstet och stannade orörlig ned ögonen fästade på pierron, hvars beallningar han pätagligen arvaktade. Den gula debardören hade för första gånsen råkat på en styrka jemngod med hans gen. fen resto sig upp. Mouchette gled ned på golfvet, tog hans tol och satte sig på hans platå vid bordet. Den gule debardören, som ämnade rusa vå dominon, stannade på en vink af den varte, liksom genom en förtrollning, och atte sig bakom kamraten. (Forts.)