Aftonbladet – 27 juni 1867, sida 2

mm IV MM mmm MM mh Mm Mmmm MMMM SAha, sade deberdören i sin lugnaste on, min vackra pierrette... cHvad?x Nej, min vackra pierrot... det är således cke första gången vi språka vid hvarandra ?4 Fortsätt, svarade pierrotn, bitande sig läpparne, En rispat, tänkte Mouchette. En rispa betydde på hans språk så mycset som: Det var en fras som man gerna kunde nafva gjort sig mödan att icke uttala. Men rispa menade han helt enkelt; dumhet. Låt höra ditt råd, upprepade pierron. Debardören lutade sig emot honom på iet ieke hans ord skulle höras af någon innan, XInte så nära, kamrat! Var så god och ala på afstånd, rop de pierron lifligt. Må göra.tt Jag är icke döf. Jag hörlika bra ändå. Och du är inte rädd?...4 frågade depardören. tjag är inte rädd för någonting, svarade len andra stolt. Jo, du är rädd för mitt grannskap. Låt 83 tala allvarsamt. Du har gjort orätt i tt komma hit. Huruså? Man kan då icke roa sig nunera 75 SHär är ioke din plats. Ser man på bara! tAflägsna dig härifrån. Jo visst också.4 Änvnu är det tid, De här herrarne skola ölja dig till en vagn. SHvilka herrar? Min bror lilas och min bror ponsot, varade den svarte debardören, pekande på le båda kamraterna med den lilasfärgade ch den röda kostymen. !