Aftonbladet – 27 juni 1867, sida 2

Man får dock snart se att detta försök cke blef af så synnerligt lång varaktighet. Emellertid slogo sig debardörerna ned vid bordet hos pierrot, Man fyllde sina glas, klingade och drack ned hvarandra utan att egna någon uppnärksamhet åt det motsatta partiets infall. Med det fiendtliga partiet mena vi mänen med de långa näsorna, Pierrot ensam deltog icke i det glada aget. Du dricker icke med ossX, frågade den ;varte debardören. Tack. Tack, ja eller nej?4 Nej, tack. Hvarföre icke? jag är icke törstig.5 SAh, svarade debardören ironiskt. Jag har bjudit er plats vid mitt bord, fortsatte pierron med en viss liflighet, för att bespara er en träta med de der sluskarne; Sämna ni nu söka gräl med mig? 4Stackars lilla sparft, brummade den gula lebardören, som fortfarande behöll Mouchette )å sina breda axiar, Den svarte återtog: Då man icke är törstig, så dricker man nte. Det är fullkomligt i sin ordning. Men af simpel artighet lätsar man dricka. CJag gör som jag tycker.4 Efter behag, kamrat. Vi ståiskuld hos lig, och vilja ioke betala att godt beteende ned ett dåligt. Nå det är åtminstone lyckligt, svarade vierron, hvars kardinaldygd icke tycktes vara tålamod. uLåt mig gifva dig ett rad.t oder Döm sjelf. Det blir det första.