Aftonbladet – 27 juni 1867, sida 2

Den behornade satungen hoppade ned på solfvet. De fyra debardörerna rådgjorde med sin svarta kamrat. Denne sednare antog inbjudningen, Lösnäsorna utbrusto ånyo i skratt, så gäcsände som möjligt, STack, mäster Pierrot4, sade den svarte lebardören och räckte honom sin hand. Vi skola vedergälla dig det. tJag erbjuder, men jag emottager ingening, svarade den behornades följeslagare högdraget. SBetäckom våra hufvuden, grander a: Spanien, deklamerade smådjefvulen patetiskt och satte handen i sidan. uGoddag, onkelX, tillade han i det han afstod sin plats åt den gula debardören, och hoppade upp och satte sig grensle på hans axlar. Man är således förståndig i afton? Mycket rätt. Klokheten är alla dygders moder! Är det du, MoucheX, svarade den gule, som igenkände gossen på rösten. Du är 1å med öfverallt? Man känner till de goda trakterna, och man infioner sig der för att göra kamraterna ett nöje.s Och för att gifva ett handtag ... Eller en spark ...e Åt sina vänner.4 Ja, Cig.. Den gula dominong hand gjorde ett tvärt afbrott i meningen. i Den tehornade satungen Mouchette, som läsaren säkert längesedan igenkänt, mumlade för sig sjelf: Jogen utsigt för mig i afton. Mäste således slockna.t Och derpå höll sig Mouchette tyst och stilla så länge det var honom möjligt.