Aftonbladet – 27 juni 1867, sida 2

Tack, känna till det der !? upprepade lösväsorna i korus. Åskådarne skrattade liksom förut. Men denna gång deltogo icke debardörerna i munterheten. Den svarte debardören, som tycktes föra befälet öfver de andre fyra, yttrade kallt: Ni lår servera oss här på stället. cHär, på disken, frågade Tournesol brydd.2 uJa.s Men...4 Men hvad?4 Men hvad, men hvad, men hvad, upprepade lösnäsorna i korus. Men, sade Tournesol, som, på samma gång han gerna ville undvika ati träta, dock trodde att lösnäsorna skulle bli de starkaste, emedan de voro talrikast och talade högljuddast; men de här herrarne...t Nåväl, de här herrarne?... Ha sina glas der, och . Herrarne äro såkert nog arii a attjemka ihop dem, så blir det plats ör oss allesammans. : Lsnäsorna utbrusto i en skrattsalfva som räckte en fjerdedels minut. Debardörerna rörde sig icke. Tournesol, som erkände deras rättvisa sak, stod just i begrepp att besluta sig för att flytta undan sina första kunders glas och ställa sockerskålen midt på disken, eburu ban alldeles icke dol e för sig sjelf det obehagliga resultat hans beslut kunde få, då en röst, mindre sträf än både lösnäsornas och debardörernas, !ramställde följande inbjudning: Om herrarne vilja göra mig den äran att sätta sig vid mitt bord, skall jag vara förtjust att dela det med dem, Det var pierron som yttrat sig sålunda,