Aftonbladet – 26 juni 1867, sida 2

hvad jag sade nyss. Eftersom uttrycket af min tacksamhet besvärar er, skall jag gömma den i mitt hjerta och endast begära en enda ynnest utaf er... Hvilken ?4 Om ni någonsin råkar i lifsfara, kalla då på mig.4 tJag lofvar er det, herr vicomte.s Låtom oss då börja från denna afton. Hvarför just från denna afton?4 Är det icke den bestämda dagen för... Icke så högt!4 inföll grefve de Warrens med en häntydning på de båda damerna, grefvinnan de IEstang och Edmåe, Inte så högt!... Ja, det är i dag striden skall börja.4 — Om några timmar förmodligen.4 Ganska riktigt. — 4Jag skall följa med er, SNej, vicomte. CNi sviker redan ert löfte, min herre, svarade vicomte de Estang lifligt och med den från fadrens blod oskiljaktiga stoltheten. Det är omöjligt.? PÄfven om jag ber er?? Ni skall icke bedja mig derom, det skulle göra mig missnöjd?, svarade grefve de Warrens, som helt omärkligt kallade sin bror till bistånd. Öfverste Renaud närmade sig genast. Till och med om jag befaller er, min herre?, fortsatte vicomten med högre röst. Edmee betraktade honom med förvånad uppsyn. Grefvinnan lemnade sin spinnrock. Vicomten -insåg sitt fel och hejdade sig. Herp vigomten vill icke tega skäl, sade öfversten, som anat till dispyten mellan de bäda männen, Min bror beh jag hå afer. begärt den enda tjenst ni kan göra Oss. Hverför då vilja öfverskrida målet? Ert