tröskel, hörde man icke talas annat än den renaste gaöliska. Hela det öfriga Frankrikes franska var oblidkeligt förvisad. Vi inträda i eft stort rum, beläget vid ändan af den korridor, dit grefve de Warrens oeb den unga Edmte begåfvo sig. I detta rum, hvars väggar voro beklädda med tapisserier, och hvars möbler bestodo af massiv hindraårig ek, voro sex personer församlade. Den första, en högrest gubbe, torr och mager, med gudfruktiga drag, satt nedsjunken i en vidlyftig ländstol, bredvid en af dessa medeltidsspislar, som lemna rum vid brasan för en hel familj. Hans hvita skägg böljade ända ned på bröstet. Trots talrika spår af mödor och sorger bibehöll hans majestätieka ansigte vanligen ett uttryck af 0 het. Hans raka hållning och den flammande blixt. som stundom utgick från hans blåa ögon, bidrogo att göra: honom till en af dessa imposanta personligheter, hvilka man gerna liknar vid ett gammalt familjporträtt, som om ned ur sin ram. Gubbön: bar den drägt som de bretagniska ädlingarne begagnade under det stora vendöe-krigets dagår. Midt emot honom på andra sidan om spiseln och i 5 likadan stol som hans egen satt en dam, söm icke gaf honom efter i ålder och vördradsbjudande majestät. Denna dam; hans lifs följeslagerska, måste en gång varit begålvad med en bländande skönhet. Hon spann. Men handen, som höll linet och formade det till en tråd, ledtles synbarligen icke af hHågön tanke, uten endast af vanan.