Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 3

Polla skulle, undgå rännstenen. Men Net: tens förebråelser hade aldrig någon skärpa. Med detsamma hon yttrade dem, lade hor vanligtvis helt vänskapsfullt sin smala hand på brodrens avm, Ja, ni ä så kinkiga också, så det ä inte godt att reda sig med er, sade lektorn bolft förtretad, halft skämtande. Du har Ondt i bröstet, Anton Dn pästoc Polla, oroad öfver enne upptänkt. Du Fr dricka isopst i afton inn. GY TP lo Förskona mig från ditt pjunk, zu.. oa bad lektorn med tydlig förskräckelse 101 den utlofvade trakteringen. Jag har inte alls ondt i bröstet.? Neka inte, Anton! jag hör tydligt hur det rosslar. Herre min Gud! man skall få se att han blir sjuk. Pass på att han glömt yllegördeln. Du har väl inte det; Anton?, frägade Polla, och tvärstannade midt på gatan. YBeså, gå på då, uppmanade lektorn. Jag har gördeln.? Ja, om jag bara kunde lita på det! Jag är rädd det är med den som med harullsvantarne jag stickade åt dig i höstas. De kommo i papperskorgen som du minns, och derifrån i kakelugnen. Nej, med ett så dant stort barn som du kan man aldrig vara nog försigtig.? Det tycks så!? sade bror Anton med en suck af stilla resignation i det han öppnade trädgårdsgrinden och släppte in sina hulda vårdarinnor. Godnatt! jag sitter en stund här i trädgärden?, underrättade lektorn och nickade t systrarne då dessa gingo in genom förstugudörren. ?Nej, Anton; du sitter inte i trädgården?, förklarade Polla bestämdt; du sitter inte der och förkyler dig. Du går in cch dricker isopst såvida du har ett hjerta.? Ja, käraste broder, instämde Netten bedjande, gå in för Guds skull, annars få vi iogen ro. Gör icke dem sorg som älska dig så högt!? Nej, ru går det för långt !? utbrast lek