Aftonbladet – 20 juni 1867, sida 2

Landsförvisning stor skala. I dag ankomna danska blad lemna ej längre någon möjlighet till tvifvel om riktigheten af den underrättelse, som telegraten för nägra dagar sedan meddelat, att preussiska regeringen verkligen beslutit sig att från hus och hem förjaga de slesvigares familjer, hvilka begifvit sig till Danmark, emedan de ej velat aflägga ed till preussiska konungen. Om de ej godvilligt åtlyda befallningen att utvandra, hotar man att låta gensdarmer föra dem öfver gränsen ; med ett sådant tillägg har den åtminstone af en häradsfogde blifvit kungjord, och på sådant sätt synes den ock flerstädes ha blifvit utförd. Denna åtgärd, säger Feedrelandet, är högst betecknande för den k. preussiska regeringen. Vi vilja nu alls icke tala om, att den står i uppenbar strid mot Wientraktaten af den 30 Okt. 1864, som tillförsäkrar alla hertigdsmenas inbyggare frihet att välja under 6 år, om de vilja utflytta eller stanna qvar. Att preussiska regeringen sätter sig öfver sådana småsaker, är ju en känd sak; när hon ej respekterar Pragfreden, hvarför skulle hon respektera Wienfreden? Men denna ätgärd bevisar, hvad ej alla hittills velat erkänna, att det preussiska regeringssystemet ej är det ringaste olikt det ryska, sådant detta utöfvats i Polen. Att straffa hustrur och barn, när man ej kommer åt att straffa männen for deras politiska öfvertygelse; att till den sorg och olycka, man redan ådragit många oskyldiga familjer genom att bortjaga deras försörjare, nu äfven foga deras borgerliga ställnings och timliga välfärds ruin — det är så utsökt grymt och skändligt, att de som så kunna göra måste sakna all aktning ej blott för mensklig och medborgerlig rätt, utan ock för all mensklig känsla. Men hvad generar det grefve Bismarck och hans satrap Carl Scheel-Plessen. Ha vi danskar, jemte den sorgen att se ett sådant tyranni utöfvas mot vårt eget kött och blod, utan att kunna afvärja det, verkligen förtjent den skammen att det är en dansk undersåte och sjeelländsk stamhusegare, hvilken på köpet en gång gällde för vår konungs vän,-som nu låter bruka sig till preussisk bödel mot sina medundersåter? Iy såsom dansk man har Slesvigs Mura vieff dock gudskelof aldrig kunnat anses.