Aftonbladet – 19 juni 1867, sida 3

RR och utan spell. Diskussionen var öfver all beskrifning liflig, och de frånvarande fingo åtnöja sig med de närvarandes beslut. Öfver tvenne nyförlofvade par uttalade samlingen de hemskaste profetior, och flickorna Ridders förklarade, som om allt det förfärliga i spådomen redan öfvergått kontrahenterna, att det icke var mer än rätt åt dem, då de voro så tokiga och gifte sig. CMen om nu er egen bror en vacker da; faller på den iden?4 frågade slutligen helt å propos en fru. Anton!4 utropade båda systrarne — Netten en oktav lägre — det är då alldeles omöjligt! Men hvem vet ändå !4 undrade frun. Och hvarför skulle Anton gifta sig, om jag får lof att fråga? utropade Polla och spände upp gina ljusblå ögon till en fruktansvärd vidd, som om hon vädrat en fara. 4Hvarför, det vill jag just veta? Har han ej ett ordentligt hem, får han ej allting som han vill ha det, står inte maten på bordet på klockslag, är han inte både hel och ren 24 Och, inföll Netten — alltid en oktav ägre — har han ieke af oss den varmaste, nnerligaste kärlek, saknar han väl deltasande och ömhet om han så önskar? Ville i icke offra vårt lif för hans lyeka?... hvem kan väl älska honom så som Vvi?... Ingen... ngen I4 . Anton behöfver inte gifta sig, så länge i lefvat, afgjorde Polla, Soch vi hoppas ill Gud att lefva honom ut. Ingen hustru an vara för honom hvad hans systrar äro, ch det inser, Gud ske lof, Anton sjelf, om ckså främmande skulle misskänna oss... (Forts. följer.)