Aftonbladet – 18 juni 1867, sida 3

td mÄr det för tidigt, kan jaj igen, skrattade lektorn Och skakade Fo Tand nätt ocb jemnt så länge han inte kunde undgå let. PGå! o Gud, tala inte om att gå, då blir jag förtviflad.., får jag servera en kopp varmt t?? Lektorn hann ej svara innan syster Netten uppgaf ett högt rop, som om hon sett en orm, och när man dertill lägger att hor, höll handen för ögonen och sjönk tillbaka i stolen, må man medge att det föreföll hemskt, Lektorn trodde att han fått en spindel eller en gräshoppa på ryggen, vände och vred sig för att a a fridetörarn, men blet i ögonblicket lika öfverraskad ef ett annat, icke mindre gällt, utrop af Polla, som med dne rusade upp från sin stol, utroinde: 4 PPOch sådan bar du gått genora staden! ?Men hvad i Guds namn är det då? sporde lektorn litet otålig. Polla ryckte förtviflad ännu ett steg när. mare och FR med båda händerna den stora virkade bordduk, soma hängde på lek-torns rygg, fasthällen af knapparne i hans bönjonea. Evij Gud? ropade hon bleknande och höll duken met himlen som en onklagelse, och dette är -en författare och en embets. man? gom. på så sätt gör sig till ett åtlöje för -ett helt samhälle! TI Det är förskräckligt!? rade Netten ännu med handen för ögonen, Tyckte inte jag att det släpade något efter mig när jag gick!? gade lektorn törvånad och flat. PAnton! du slutar inte förr än du kommer i tidningarne, skrek Polla oeh föll förtviflad ned på stolen med den osaliga duken i handen. (Forts.)