Aftonbladet – 18 juni 1867, sida 2

?Det är icke om dem vi skola tala.? Så mycket sämre.? Det finnes, säger jag i detta ögonblick.? Jag vill fästa er uppmärksamhet derpå, bäste hr Jules, att i detta ögonblick är en pleonasm. Om ert sällskap existerar... så är det tydligt... a det existerar i detta ve Hr Jules endast skrattade åt de näsyfsa anmärkningar, som mäster Rifflard kastau. in midt i bans tal, Han kände, han anade fullkomligt sin motståndares taktik. Att reta honom, få honom att förgå sig sig och tvinga honom till ett af dessa utbrott af vrede, då han glömde bort allting, sådan var utan tvifvel arbetarens plan. Men ex-agentea lade vigt på ait visa sitt personliga värde. Han beherrskade sig. Med sin älskvärdaste röst började han för tredje gången: Det finnes i Paris ett sällskap, som dess medlemmar kalla De osynliges sällskap.? Ah! det var ett ganska lyckadt namn?, yttrade arbetaren med en väl spelad min af miv beundran, under det en iskall rysning flög genom hans ådror. Med ett vilkor likväl? Hvad då? Att ni aldrig har sett dessa medlemmar.? Detta sällskap?, fortfor hr Jules, ?hvars makt är omätlig...? Medger ni det?? Har förgreningar öfver hela verlden.? Och på tusen andra ställen?, tillade Rifflard, som icke upphörde med sitt skämt. ?Dessa medlemmar äro fördelade på den sociala trappans alla steg.? Hvilken stil, herr Jules!? DFärgerna måste väl vara värdiga taflan.