Aftonbladet – 17 juni 1867, sida 2

röken Nilsson är blond — den vanliga rpen för svenskar — temligen högväxt, red en smärt figur, lugn och på samma ång elegant i sin hållning, fullkomligt 1eig i sina rörelser på scenen och begåfvad red en röst af stort omfång — en röst, som j är mäktig, men ljuf och mjuk, böjlig, örsedd med många egenskaper, såsom dess tvecklingsgrad redan visar, och slutligen, huru ej i sista rummet, begäåfvad med en genhet, till hvilken biordet sympatetisk? bestridligt kan läggas. Redan de första cenerna voro tillräckliga för att öfvertyga hörarne om detta, och ridån föll vid slutet f den första akten efter en framgång lika verättigad som allmänt erkänd. Att en okänd sångerska, en ung sångerka, en sångerska, af hvars beröm på koninenten ett genljud under de två eller tre sista åren upprepade gånger nått England, skulle bli varmt välkomnad, var temligen naturligt. Hjertlig och ljudlig som den biallsyttring var, hvilken helsade fröken Nilsson, då hon först trädde in på scenen, syntes hon på intet sätt förlägen, och redan utförandet at den första sången visade att hennes lugn rättfärdigades af resultatet. Applåderna utbröto oemotståndligt, och auditoriet, längtande efter att höra sången tagas da capo, lemnade knappt nog kören tid att. sluta sin andel i stycket. Operan fortgick, och efter tvenne sångnummer satte det tredje kronan på verket. Christina Nilssons lysande sång i detta nummer framkallade äter bifallsyttringar från hvarenda del af huset, och sångerskan : blef tvenne gånger inropad för öppen ridå. Från detta ögonblick till operans slut blef framgången steg för steg mera fullständig. Den sista akten var för fröken Nilsson ett förnyande af framgången i den första. Den monolog, i hvilken Violetta säger farväl för alltid till sina drömmar om lycka, gafs med verklig patos. Alla de öfriga numren framkallade ett lifligt intryck, och vid operans slut inropades Christina Nilsson trenne gånger under bifallsyttringar, lika entusiastiska som de voro obestridda. Vi kunna knappast erinra oss en mer framgångsrik debut. — Utan att för närvarande vilja inlåta oss på hennes anspråk på att vara aktris, med anledning af hennes uppträdande i denna enda roll, vilja vi blott tillägga, att hon som sångerska på vår italienska opera vunnit en obestridlig och lysande framgång.? Fröken Nilsson skulle såsom i lördags uppträda i Margaretas roll i Gounods Faust, hvilket parti hon icke förut utfört. Ur tidningen Iaternational meddela vi följande yttrande om vår landsmaninnas uppträdande: Ändtligen är hon då midt ibland oss denna melodiösa förtrollerska, och vi ocks ha gifvit henne vär tribut af uppriktigt beröm, af entusiastiska handklappningar. Spektaklet den 8 Juni skall blifva ett af de mest lysande minnena för Heunes Majestäts teater; sedan Jenny Linds dagar kunna vi ej påminna oss en så varm hyllning. Fröken Nilsson är ju sångens drottning, behageis och skönhetens föe. Vi ha änpu aldrig i London hört ?Traviata så fulländadt tolkad. Då denna blonda unga dame inträdde på scenen flög genom hela salongen ett sorl af beundran; redan efter cavatinan i första akten var det ej blott en framgång, det var en triumf. Hvilken metod! Icke den ringaste förkonstling, utan en artistisk smak hors ligne, ett ovanligt sinne för situationerna och de musikaliska tankarna; passagerna i scherzando utan alldaglighet; effekterna af mezsa voce beundransvärdt beräknade och ännu bättre soutenerade; ingenting sväfvande i denna friska och vibrerande röst och denna oförlikneliga enkelhet, som röjer den verkligt stora sångerskan; en frånvaro af allt på förhand beräknadt — så framstod för 0ss fröken Nilssons talang. Att nämna de nummer, för hvilka hon applåderades eller biss sades, är onödigt, det skulle bli att genomgå partiet från börian till slut, orda om hvarje passage i Violettas roll. När ridän föll efter första akten blef fröken Nilsson inropad af ett auditorium, som var alldeles hänfördt. Om det tillåtes att nämna det nummer, som enligt min tanke skulle allra mest förtjena loford, så skulle det vara arian i tredje akten: Addio del Passato — omöjligt för någon att vara mer rörande, mer hän förande. Fröken Nilsson understöddes utmärkt af hrr Mongini, Santley, Foli, damerna Baumeister och Corsi. Hon har qvar åt oss än flera tjusningsroller, såsom i Faust? och framförallt i ?Romeo och Julia?z:;