Aftonbladet – 17 juni 1867, sida 2

I Stookhoim. På den tid då frågan om sammanbind-e, ningsbanan ännu var en öppen fråga, fram-l ef höllo vi vid flera tillfällen de olägenheter pg; för trafiken inom hufvudstaden, och särskildt! m för dess sjötrafik, som den tillämnade anlp läggningen skulle komma att medföra. Föreställningen om några ofantliga fördelar, som anläggningen skulle tillskynda hufvudstaden och för hvilkas beskaffenhet man visserligen icke kunde så noga göra sig redo, fr men på hvilka man icke desto mindre fullt! g och fast trodde, denna föreställning hade sålv allmänt utbredt sig, att man då för tiden fc icke lyssnade tillj nägra betänkligheter och gerna uppoffrade hvad som helst blott man! S finge den åtrådda banan till ständ. Det stora ej arbetet är ännu icke fullbordadt och ingen!h kan således ännu veta hvem som slutligen uj får rätt med hänsyn till de utlofvade fördefr larne af densamma. För vår del önska vilg uppriktigt, då företaget en gång blifvit be-1S slutet och ntfördt, att de må biifva så stora l st som dess varmaste vänner hoppats, ehurua: det visserligen icke ännu lyckats oss få nå-lo gon aning om hvaruti de en gång skolalrD komma att bestå. Hvad åter beträffar delh förutspådda olägenheterna, så är det visserli-F gen äfven för tidigt att om dem döma, dålk Iman ännu endast ofullständigt kan känna l fi hurudana en del anordningar komma attlh d 8 fi blifva och hvad inflytande de komma att utöfva. Men i detta afseende har man dock redan nu under arbetstiden tillfälle att bilda sig någon föreställning om hvad som kom-lg mer att inträffa. Särskildt har Stockholms k kommun redan hunnit få en liten försmak lo af de oerhörda kostnader för detta samhälle, !N hvilka blifva en följd af de mångfaldiga anln läggningar och förändringar, som genom : sammanbindningsbanan gjorts till en oafvis4 lig nödvändighet. Att Stockholms hamn li-ä der obotlig skada genom denna anläggning 1 är tyvärr också nu ett faktum, som manlr kan taga på, och lärer icke längre kunna l; af någon bestridas. I Klart är emellertid, att om än åtskilliga s olägenheter äro oskiljaktiga från företaget,ls bör man likväl tillse att dei möjligaste mån minskas. Villigt medgifva vi också, att ilt planen för avläggningen efter hand blifvitls vidtagna flera förbättringar, som undanröjt anledningen till åtskilliga inkast, som kunde ; göras mot densamma i dess ursprungliga gestalt. Så t. ex. får den bank, på hvilken banan föres öfver Söder ström, stanna på omkring 15 fots djup under vattenytan i stäl-, let att fyllas upp i dagen och fullkomligtl: afspärra sjön; på Riddarholmen ledes honl; under den blifvande Riddarholmsbron i stäl, let för i gatans plan o. s. v. Vi hoppas. lockså att vederbörande icke skola finnas . Tobenägna att vidtaga alla de åtgärder, som l: ytterligare äro erforderliga och möjliga för . att göra banan så litet som möjligt hinderllig för trafiken, så framt blott de, hvilkas skyldighet det är att i detta fall bevaka hufvudstadens intresse, icke försumma att göra de framställningar, som kunna vara af nöden. Vi bringa detta ämne nu på tal emedan vi erfarit, att just i dessa dagar frågan skall afgöras om konstruktionen at de broar, som skola föra banan öfver Norroch Söder ström. Enhvar inser lätt, att om sammanbindningsbanan kommer att realisera blott! en ringa del af de förboppningar om en lifllig trafik å densamma, hvilka man föreÅspeglat, så måste de svängbroar, som komma att anbringas för fartygs g:nomsläppande, att ganska ofta hållas stängda och svårigheter att möta vid genomsläppande af fartyg. Denna kollision mellan sjötrafiken och jernvägstrafiken kan nu likväl icke undvikas. Det får blifva en omsorg vid trafikens ordnande att i möjligaste måtto minska olägenheterna deraf. Helt annat är deremot förhållandet med de omastade farkoster : förvar ångslupar och båtar, hvilka beöfva passera jernvägsbroarne. För dem synes genomfart böra beredas utan att svängbroarne behöfva öppnas. Detta är lika mycket i jernvägstrafikens som i sjötrafikens intresse, ty skulle svängbron öppnas för hvarje passerande båt, blefve föga tid öfrig för jernvägstågens öfverförande, och skulle, å andra sidan, båtar och mindre farkoster behöfva afvakta broarnes öppnande för att kunna passera, så skulle derigenom för rörelsen uppstå de menligaste hinder och stockningar. Det ingår också i planen för dessa brobyggnader, att mindre farkoster skola kunna passera under dem. Men det inses lätteligen att hvarje tums tillökning som kan vinnas i afståndet mellan vattenytan och bron är härvid en fråga af den allra största vigt. Sjelfva jernvägens höjd, d. v. 8. skenornas läge lärer redan vara, med hänsyn till förhållandena å stränderna, definitivt fastställd. Det mera eller det mindre, som ännu kan vinnas med afseende på afståndet mellan broarne och vattenytan, beror således nu på den konstruktion broarne erhålla. Ryktesvis har sedan några dagar berättats, att till jernvägsbyggnadsstyrelsen skulle vara inlemnade förslag och ritningar till sådana förändringar i förut ifrågasatta konstruktioner, hvarigenom på samma gång skulle vinnas en högst väsentlig kostnadsbesparing och, hvad som vore ännu vigtigare, en betydlig tillökning i afståndet mellans broarnes underkant och vattenytan. Hvilken betydelse detta har förde man lätteligen inse då vi nämna, att, efter hvad vi hört, det icke lärer blifva möjligt för de små ångslupar, som trafikera vära vattendrag, att passera under broarne i fall dessa 3 I byggas efter de äldre förslagen, men att t deremot, enligt det nyss antydda förslaget, detta skulle åtminstone vid vanligt vattenstånd blifva möjligt. Med anledning af hvad sålunda ryktesvis förmälts bafva vi hos jernvägsbyggnadsstyrelsen begärt att få taga kännedom om de alternativa förslagen för att kunna inför allmänheten framlägga en på säkra data grundad redogörelse för skiljaktigheterna dem emellan; men vi ha dervid erfarit, att det nyare förslag, på hvilket vi här häns ftat och hvars upphofsman säges vara arbetschefen vid sammanbindningsbanan löjtnant Unge, icke blifvit officielt och formligt till styrelsen inlemnadt, utan der endast varit ventileradt i sammanhang med andra utkast och beräkningar, som varit bragta å bane. Vi äro således icke i tillfälle att redogöra för