De sednaste årens upptäckter i afseende på himmelskropparnes fysiska beskaf. fenhet. Hvar och en har sett en regnbåge eller stätt vid -tt forssande vatten och sett huru solen målat det uppstänkende skummet, eller förnöjt sitt öga vid åsynen af de färger som spela mellan de slipade glisbitarne i en ljuskrona; men att häri låge grunden till den kunskap, vi hittills i någon ringa mån kunnat förvärfva om verldskropparnes fysiska beskaffenhet, hade svårligen kunnat falla honom in; eå är likväl förhållandet. Om man på lämpligt sätt låter en solstråle falla genom en hårfin springa mot ett tresidigt slipadt glas, ett prisma, så viker strålen af från sin ursprungliga riktning, eller brytes, såsom man säger, och betraktar man den nu, så i stället för en fin; hvit lysande linie, såsom man skulle föreställa sig, ser man jiksom ett stycke af ett färgadt band, som i ena ändan är rödt, men med omärkliga nyanser öfvergår i orange, i gult, i grönt, i blått, i violett, och slutligen förlorar sig i en obestämd lavendelblå eller grå färgton. Det är samma fenomen som regnbägens eller det stänkande skummets eller färgspelets mellan ljuskronans glasbitar, men starkare, klarare, renare. ; Den hvita ofärgade strålen, sådan den ifrån solen kommer till vårt öga, är nemligen icke en, utan utgöres af en oräknelig mängd färgade strålar, som hvar för Big går sin egen väg genom glaset, och, utkomna ur detsamma, utbreda sig liksom en soltjäder, visa sig hvar och en med sin egen färg och bilda tillsammans det ofvannämnda färgade bandstycket, som man kaller ett spektrum. . Med tillbjelp af ytterligare ett prisma är det sedan möjligt att åter sammanbringa alla dessa myr.ader strålar till en; och man återfår då den, hvita, ofärgade, härfina solsträle, som ursprungligen insläpptes genom spriogan. Denna upptäckt, att ljuset lät sönderdela sig, gjordes redan i sednare hälften af 1600-tslet af Isak Newton, han — som för stjernans väg i natten lagar fann, som mätt kalkylens djup och klufvit ljusets stråle. (Kellgren). Men om men nogare och med tillhjelp af tjenliga tillställningar betraktar ett spertrum, finner man i detsamma ända till tu