jfången. Två underofficerare togo honon emellan sig, och det lyckades dem att släp: honom til! en droska, i hvilken man lät ho nom uppstiga. Utan denna förstärkning skulle ban ej längre varit bland de lefvande antal. Hela den vilda scenen varade i me än tio mivuter. Fängen fördes under er eskort af det beridna stadsgardet till polis prefekturen.? Om Bereyouskis (andra kalla honom änn Bereczowski, Beresuvki och Berejeski) före gåendenlefnaad gör Kölnische Zeitung följand sam manställning efter korrespondenser oci uppgifter i Paristidningarne. Han är 22 år gammal och född i distrik tet Dubno i Voihynien. Hans familj, som tillhörde småadeln, var katolsk, men un der kejsar Nikolai regering tvang man der att öfvergå till grekiska läran. Delaktig i uppresningen, nödgades han fly och kom till Paris i början af 1864. Han hade öfvergilf. vit studierna för att gripa till vapen. An. kommen till Frankrike, sökte han skaffa sig medel att fortsätta sina studier. Dessa medel gåfvos honom af en bland emigrationskomiterna. Han erhöll af denna komitå en summa af 200 francs, som öfverlemnades åt Jauffrets läroanstalt, der han tillbragte fyra å fem månader. B. var mycket arbetsam, sparsam och af ett mildt och saktmodigt lynne. Efter dessa fem månader ville han, då han alltjemnt befann sig utan tillgångar, ej längre falla komitån till last och tog anställning hös Gouin, der förut flera af hans landsmän arbetade. Han qvarstannade der till början af året och lemnade der efter sig namn som en god arbetare och kamrat. Han sade sig flera gånger ha för afsigt att begifva sig till Galizien för att söka anställning som mekanisk arbetare vid de dervarande jernvägarnpe. Han vidtog till och med de nödiga förberedelserna dertill. Men planen gick dock, otyckligtvis för honom, ej i verkställighet. Sedan början ef Maj trodde man honom ha lemnat Paris. Ingen hade under tiden sett honom, Ingen af hans landsmän hade föröfrigt ansett honom vara stånd till en sådan handling. De moderata ef den polska emigrationen hade varit de första att med oro motse kejsar Alexanlers ankomst. Från första dagen biefvo de mest exalterade ibland dem strängt öfvervakade sf sina vänner, men icke den afägsnaste misstanke skulle kunnat falla på Bereyouski. Då man arresterade honom, örklarade han på tillfrågan genast alt ban ;j hade nägra medbrottslingar, och allt som vittills kommit i dagen bevisar att han taat sanniog. Han är mycket exalterad i ina svar, och alla symptomer antyda att ans fantasi är sjuk. Han talar mycket liet och ser nedslagen och grubblande ut. slott när man frågar honom om de beveelsegrunder, som drifvit honom till gerninen, brusar han häftigt upp och röjer fanaikern. Sedun sin arrestering har han utom itet köttsoppa ej förtärt det minsta. Ilörgs morse frågade hen om han kunde få isa tidningarne för att se hurn de berätade händelsen, men man sade honom gett et strede mot fängelsets ordningsreglor. Jagen före revyen tillbragte Bereyouski en el af aftonen i ett kafe vid Rae des Daes i Batignolles (polackarnes högqvarter) ch samtalade med en f. d, arbetskamrat rän Gouins verkstad... Om politik vexlaes ej ett ord. Bereyouski var ej så gladot som vanligt; ban satt länga stunder yst, som han varit försänkt i djupa tankar; len utom dessa omständigheter, som för gonblicket ej väckte någon uppmärksamsamhet, lät ingentiog i hans sätt ana att un umgicks med ankar på en sådan handng. . Tidningarne meddela en skrifvelse från ett ntal polackar, de flesta anställda vid dn ögre polska läroanstalten i Paris, hvari de llkännagifva ait polska emigrationen ämar utpifva en skrift för att fränsäga sig It ansvar för attentatet och uttrycka de ioslor af emärta och ogillande som de inifvit dem.