Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 3

ÖFVERRASKNINGEN. Sklag af LEA, I den lilla staden X., föga uppmärksam mad af verlden, men icke desto mindre — eller kanske jusi derför — belåten med sig ejelf och sitt öde, låg för några år sedan ett litet rödmåladt hus med hvita iönsterluckor alldeles inne i en trädgård, hvars väl ansade afdelningar, både den poetiska med. törnrosor, löfkojor, lejongap och tusenskö nor, och den prosaiska med morrötter, grärlök, palsternackor och bondbönor utvisade känslofulla hjertan och vårdande händer. Om i lifvet finnes något mellanting melJan prosa och poesi, representerades det här at de välskötta fruktträden, hvars fina doftande blommor i första hand och saftiga välsmakande frukter i andra tillfredsställde både öga och gom. Det hela tycktes betraktaren vara en behaglig wllflyktsort, landtlig och inbjudande. Små soffor der och hvar uppmanade till hvila. En slönggunga hade tycke af an sjelfsvåldig barnunge i det gröva, som för att hålla sig någorlunda i styr mäste mot sin vilja räcka upp sina emå odygdiga händer och promenera mellan pappa och mamma, här föreställda af ett allvarligt päronoch ett dito äppleträd. Men man såg att endast en enda liten puff utifrån beböfdes, för att den sj ifsvildige lille skulle lekande kasta kroppen antingen framåt eller tillbaka, och sålunda, ehuru till en del fängslad, likväl gifva luft åt sin inneboende lustighet. Vid än, som på ena sidan flöt förbi wädgården, var en liten mossbänk och bakom den några jasminbusker. Deita var en ro