Aftonbladet – 13 juni 1867, sida 3

Hon bar en chäferhatt med breda brätten, såsom mera öfverensstämmande med hennes mak. Ett uppslaget exemplar af ?Klosterbarnen? åg i hennes knä och var till hälften doldt inder hennes randiga förkläde, för den hänlelse att syster Polla skulle förirra sig till nossbänken — Polla, som ej gillade någon sorts romantik. Drumla inte med korgen, du släpper ju at bönorna ! förmanade mamsell Polla gin tjenarinna, som tycktes hemfallen åt en och annan distraktion, äfven hon. Åh, di ska väl ha vett att hålla sig inne?, menade Cilla helt naivt och rättade lite på korgen. Vet mamsell?, fortfor bon litet ifligare och under en blinkning, obegriplig för en oinvigd, ?så när hade jag glömt tala om att jag mötte henne i dag igen när jag var ute och köpte kött. ?Den menniskan gör då aldrig annat än springer!? retade sig mamsell Polla. ?Nå, non frågade väl efter oss kantänka?? Tror jag, det!? svarade Cilla med en sesytinerlig foysning af den lilla stump som 108 henne föreställde näsa. ?Hon se att hon änge hade tänkt sig hit, sa hon.? Hvad sa du då?? Jaså, sa jag.? ?Ja det var också allt som behöfdes. De iro alldeles befängda att springa här och nog vet man för hvems skull det sker, men så sannt jag heter Polla, ska de ingenting na för besväret. I hela staden vet jag icke en, jag skulle vilja ha till svägerska.? ?Nej, må säja det?, medgaf Cilla. Om di hade ögon i hufvudet, kunde di för resten nock se att lektorn inte vill ha annat vif än den tjocka latinskan han läser i jemt,? Det är filosofiska arbeten, kära barn?, rättade mamsell Polla öfverlägset. (Forts.)