Aa VN den ovilkorliga förutsättning, att inlemnaren omedelbart uttager den motsvarande valutan. Operationen skulle eljest fördela sig -Ji två olika operationer, hvaraf skulle följe att inlemnaren finge en fordran af banken; men att dylika förbindelser måste vara underkastade fullständiga kontroller och en ordentlig bokföring af hvarje vexling undgår icke någon. Derigenom skulle åter vexlingen för sitt rätta och enda ändamål vara tförfelad. De otaliga vexlingar, som hvarje dag föregå i vexlingskassorna, medgifva icke medlens handläggning af flere personer eller uppräknandet af en och bokföringen af en annan. Vexlingens egen beskaffenhet påkallar således, att den ena valutan omedelbart lemnas mot den andra, och någon annan kontroll än den, som inlemnaren och kassören utöfva smot hvarandra, hvar för sig i eget intresse, kan icke ega rum, hvarför ej heller banken kan vidkännas någon ansvarighet, derest inlemnaren afstår från sin ovilkorliga rätt att omedelbart undfå valuta för hvad som lemnas eller om vexlingen i någon forn eller på något sätt förbytes i en annan operation. Den omständighet, att i sednare tider vexlingen antagit utomordentliga proportioner, torde böra komma under särskildt betraktande. Sedan de stora bankinrättningarne, jemväl i egenskap af kommissionärer för landsortsbankerna, uppsamla riksvankens sedlar af smärre valörer, inkomma dessa ofta i tusental på en dag. Så aflemI nades för Stockholms enskilda bank den 1 dennes, oberäknade sedlar å större valör, 2600 stycken å 10 rdr, 2000 å 5 och 8800 å 1 rår, eller tillhopa 13,400 stycken sedIlar. Långt innan vexlingen hunnit till den omfattning, den nu har, hade den redan visat sig större, än att den med den dävarande organisationen inom banken kunde lämpligen besörjas och inlemnaren fick ofta vänta i dagar, innan hans expedition kunde Ikomma under handl ggning. I mån som vexlingen tilltagit, har riksbanken ökat sitt bemödande att öfvervinna svårigheterna och Jatt på eu nöjaktigt sätt betjena allmänheIten äfven i detia hänseende. Att detta likväl icke kan ske utöfver en viss gräns, medgi ver en hvar som besinnar, att riksbanken har utelöpande sedlar af smärre valörer till fett antal af flere millioner och att tillfälligheten kan föranleda, att många tnsental af dessa från olika håll inkomma på en dag. TA!lt hvad som kan göras är att bereda tillgång på biträden åt kassörerna; och sådana äro ock att ti lgå till det antal, som står i förhållande till verkets behof å ena sidan och extra ordinariernas anspråk på någorlunda jemn sysselsättning å den andra. Då en vexling, som omfattar en större mängd sedlar, icke kan, såsom då fråga är om ett ringare antal, försiggå på kassörens disk, måste penninga ne af kassören för uppräkning lemnas åt biträdena; och detta påkallas dessutom deraf, att icke kassören skall uppehållas af en enda xpedition och sålunda den öfriga allmänheten lemnas obetjenad. Men denna omständighet hvarken kan eller får förändra operationens natur. Medlen skola derfö e af kassören sjelf emottagas och valutan lemnas i mån som uppräkningen skett. Om uppräkningen icke skulle medbinnas under expeditionstiden, kan denna utsträckas då så påkallas, men inlemnaren förfogar alltid öfver de medel, som för dagen icke kunnat vexlas. De äro icke uppräknade och således ej heller för bankens räkning emottagna.) Om medlen qvarlemnas, kan alltså banken icke derför göras ansvarig, enär banken icke bemyndigat kassören att för bankens räkning inne till en bestämd begränsad summa fått sig anförtrodt, och kassören måste vid expeditionstidens slut redovisa hela det förskott, han för vexlingens besörjande om morgonen Juttagit. Härvid kan invändas att, då penningarne äro under uppräkning, inlemnaren icke kan öfverväka denna; men den föregår i samma rum och inlemnaren eger, när han vill, att taga plats bredvid uppräknaren ; en rättighet, som i expeditionskassorna icke sällan begagnas. Om inlemnaren likväl icke vill offra den tid. som uppräkningens kontrollerande medtager, så må han då efter behag lemna kontrollen å sido; men då upp; räkningen är slutad, måste han ovilkorligen göra sina anspråk på den motsvarande valutan gäl:ande eller ock underkasta sig det äfventyr, hvilket kan drabba den valuta, som står till hans förfogande i mån som uppräkningen fortgår eller swutas. Hvad skulle föranleda honom att låta kassören ett ögonblick innehafva medlen sedan uppräkningen skett, annat än hans egen vilja; och huru skulle det kunna bero af hans godttinnande att hvälfva på banken ett ansvar, som banken aldrig dtagit sig, då den upp: dragit åt kassören endast att vexla och då den uttryckligen förbjudit honom att någonsin utgifva ett qvitto för medel just derför, att det enda kassören har att för banken göra är att byta valuta mot valuta. Icke) kan inlemnaren ega att godtyckligt förändra denna operation till en kreditaffär med ansvar för banken, och icke heller kunna kassörens åtgärder vara för banken bindande, då de sträcka sig utöfver det uppdrag han erhållit. Det nyssnämnda förbudet för kassören att utgifva qvitto är måhända cke kändt af alla; men hvad som mäste vara vllmänheten bekant, är att en affär, som fö egår mellan tvenne personer, af hvilka den ene handler för en allmän penninginrättning, icke kan uppgöras genom muntligt aftal, såvida den icke omedelbart vinner sin fullbordan, och att ingen med hopp om framgång kan väcka anspråk på utbekommande af medel hos ett allmänt verk, då han icke har skriftligt bevis på sin fordran och i saknad af sådant icke kan styrka att denna icke blifvit honom godtgjord. Det allmänna förtroende, som inlemnaren åtnjuter, kan vara alldeles obegränsadt, men att på sitt blotta ord kunna utfordra af en utaf tjenstemän skött penninganstalt medel till hvilket belopp sura heist, lärer icke kunna falla någon in, och just derför har banken kunnat anse sig vara, såsom den ock i verkligheten måste vara, skyddad för alla efterräkningar på grund af vextiog, genom det enkla stadgandet, att kassören ej må utgifva qvittenser, emedan då detta efterlefhatva medel utöfver det belopp, som han ves å kassörens sida något kreditförhållande