Aftonbladet – 12 juni 1867, sida 3

Ni vet mycket väl, doktor, att jag icke tviflar på någonting i fråga om er; men ehuru hr Jules hittills blifvit slagen, är han dock en fin spårhund. Bab lt CMin frånvaro skulie kunna gifea honom anledning till misstankar. COch sedån 26 Jag vill icke att det skall finvas nrmögot sedan för honom. cSom ni behagar4, svarade läkaren med en skymt af dåligt lynne. För öfrigt är det för sent. Ser nit Ex-ogenten gjorde i sjelfva verket ett par nervösa rörelser. Doktor Martel lyfte upp honom och stödde hans hufvud mot en af soffguddarne. Tack vare sin värds omsorger och sin ovanligt kraftfulla konstitution, reste han sig upp ett par. minuter derefter och behöfde icke ens hjelp för att stå uppräit. I första ögonblicket begrep han icke hvad som händt honom. Hör på, der! sade han med en röst som, beröfvad all konstlad förfining, i fulla toner påminte om bagnon eller fria mattan; hvad vill det här säga? Hvar har man stoppat in mig? Jag tycker mig hafva sofvit åtminstone sjuttiosex timmar. Det kan kallas få en god sömn, svarade läker: n, men en t:öttande sömn. Hvad då? Jag är krossad, söndermald!... Man skulle kunna tro att jag fått en skur af käpprapp... Ahl men... det har händt mig någonting.4 Ja... bry er inte om det. Niärnu ifrån saken. Hvad säger ni?4 tcUtom all fara. cUtom all fara?... ven, för tusanl... nu mins jag; jag mådde illa nyss.4