Aftonbladet – 12 juni 1867, sida 2

Hon helsade och gick långsamt ut, fingrande på sin rosenkrans. Då arbetaren blifvit ensam med den okände, sade han: Hör mig, Jean Vaudrouille.? Det var i sjelfva verket Jean Vaudrouille, ziguenarhöfdingen om hvilken Rosette talat vid herr Lenoirs frukost. Den game ziguenaren lyssnade. ?Ni har icke svikit min förväntan?, fortMor Rifflard. Var öfvertygad om att jag skall hålla er räkning för er lydnad och er punktlighet.? Ni skall nu återvända direkt till Amiens.4 Godt, kapten.t Ni slår er på nytt ned der.t Ja, kapten. cOch framför allt, lemna icke staden utan uttrycklig order. Skall ske. tIcke ens för en timma, icke en halftimma. Förstår ni mig?4 : Fullkomligt, kapten. Hvarje frånvaro, huru kort som helst, kan medföra de förfärligaste följder. XCVar lugn, min kapten, jag skall icke röra mig ur stället. tBehöfver ni penningar? 4Penningar behöfver man alltid. Rifflard, Passe-Partout eller kaptenen, hur läsaren behagar kalla doktor Martels klient, gaf Jean Vaudrouille nödiga penningar till bans resa och öfriga omkostnader, Den gamle ziguenaren, som märkte att hr Jales började gifva några svaga lifstecken, smög derpå lik en ål öfver den mjuka mate tan ut ur salongen och försvann i korridoren. Riffard närmade sig läkaren, som just egnade hr Jules de sista omsorgerna. Det var hög tid4, sade han; Cinom fem