Aftonbladet – 12 juni 1867, sida 2

lagligen — huru den verkställdes under poisens uppsigt till förekommande af oordninsar och slagsmål — huru under denna tid ikets ständer icke tvekade a!t afhjelpa ?den lmänna penningförlägenheten? genom bankens bemyudigande att öka sedelemissionen — huru de på sådant sätt understödda enkilda diskonterna råkade i obestånd — huru tränga författnivgar mot lyx och öfverflöd utfärdades — huru till statsinkomsternas höjande det sven:ka jernet belades med utförseltull — hburu till jordbrukets lyftning staten gjorde sig både till en uppköpsanstalt ör epanmäl och till en undsättningsanstalt missväxtår — huru till reglering af brödpriset i hufvudstaden både konungen och sronprinsen samt staten gjorde stora uppoffringar — huru Sverges andra handelsstad nödgades anhålla om ettundsättningslån för atticke se sina offentliga byggnader å exekutif auktion försäljas — huru samrva stad af kronan egde en fordran för hvilken på tre år ingen ränta kunrat betalas — o. 8. v. Men vi kunna anföra ännu några fakta, buru under denna period allmänna rättstillståndet blifvit förvilladt, att icke säga förvildadt. Den 3 Jan. 1818 uppläste dåvarande landshöfdingen Joh. af Wingård ett memorial på r.ddarhuset, hvari han anförde, pit enär K. M:taf omtanka för svenska folket anbefallt inställandet af hela kronouppbörden, så vore det både billigt och rättvist, ett en af direktionen för riksdiskonten utfärdad drakonisk föreskrift blef upphäfd, den nemligen att lån i nämnde diskont, som varit förfallna två månader och derefter blifvit lagsökta, ej finge omsättas, utan skulle tillfullo infrias. Detta hr af Wingårds yrkande fann proslen grefve von Schwerin vara välgrundadt?, desto hellre som K. M:t redan den 29 Okt. genom justi.iekanslern låtit underrätta samtlige konungens befallningshafvande, att de vid handhafvandet af exekutionsärenden, enskilda emelian, skule tillvägabringa bemedling, och när anstånd ej af fordringsegarne lemnades, bevilja gäldenärerna sådant enligt lag och författningar. Men i sammanhang härmed ansåg sig grefve von Schwerin berättigad till uoderlättande af öfvergängen från ett tillstånd af allmän ficansiel oreda till en bättre ordning? böra förnya sin vid förra riksdagen väckta motion om utfärdandet af elt ?moratorium eHer så kalladt jernbref, hvarigenom alla kraf på exekutif väg tillsvidsre suzpenderades. Romarne hade användt denna åtgärd, tyskarne hade tillegnat sig den och i Norra Tyskland existerade den just då. Han visste ej om denna åtgärd undfallit bankooch statsutskottens uppmärksamhet, mex hoppades att den skulle blifva föreslagen i deras betänkande öfver K. M:ts proposition om fi ansregleringen. Motionen, som icke framkailade någon diskussion, ;remitterades till vederbörligt utskott, som ef. ter långt betävkande afstyrkte den, såsom ytterst olämplig, och, om den vann bifall, förstörande den ringa kredit som ännu förefanns. Samtlige stånden förkastade den äfven. Det torde böra erinras att grefve v. Schwerin vid denna tid och långt derefter gjorde anspråk på alt vara Sverges största fivanskarl, men bekämpades ofta af grefve Wirsen, som gendref hans paradoxer, dock ej alltid med framgång.