Eristina Nilsson ooh Jenny Lind. (Slut fr. lördagsbl) Att ha sin nationalitet, hvilken vigtig sak för en röst, för en talang! En blomma, som endast är vacker, en frukt, som endast är guldglänsande, kunna aldrig ega mer än halfva värdet; blomman måste ha vällukt, frakten välsmak. Nationaliteten i konsternas rike innebär någonting, som kan göra verkan. Mycket ofta händer d t, att den förlänar talangen en särskild anstrykning, som ifrån början sätter den i ropet. När madame Malibran straxt efter sina triumfaftnar i Othello, Gazza ladra och Semiramis var upptagen i salongerna, öfverallt frikostigt utströende sina Boleros och Seguidilles, sjungande ?Ilcontrabandista? med denna söderns eld, eom glödde i henne och förtarde henne, följde hon sin talangs individuelia originalitet; hon gjorde hvad sedermera Jenny Lind gjorde på sitt sätt och fröken Nilsson gör nu. Hennes spanska nationelitet strömmade i diaboliska gnistor ut genom hennes porer, alldeles som en Jenny Linds, en Nilssous svenska pationalitet längre fram skull: bryta ut i-diamantartade vibrationer, i kromatiska noter, slipade i tusen facetter i den mest genomskinliga bergkristall; men må man icke förbise, att framgångarne i umgängeslifvet mycket understöda framgångarne på teatern. Bnillet har sina ?dagar derpå?, gerom hvilka det kompletterar sig; Malibran, sjungande Contrabandista med sin spanska eld, var äfven Rosina och Ninetta, på samma sätt som man i dessa Jenny Linds folkviso.: återfann en sväfvand2e påminnelse om hennes tolkning a! Bellinis mänskenedagrar i Norma. På samma sätt med fröken Nilsson; mnationaliteten torde ha gjort mycket för henne likasom för de andra. Det är en Valkyria och alldeles icke någon mer eller mindre lyckad elev af conservatorium. Publiken sade redan vid hennes första uppträdande : Violetta till sig sjelf likasom vi: ?Det de är någon som bestämdt icke är lik alla an dra; låtom oss afvakte !? — Man afvaktade Trollflöjten, och Mozart stod fadder vid de verkliga dopet. Aldrig her någon framgång varit mera ärlig, mera hänförande. AÅAtver bon hade sina dagen derpå? i Hötel de Ville, på utställniogens kommunala fester, Tuileries-kapellet, der hr Auber lät henne sjunga sina Sanctus och Benedictus, sålunda lindrande sin saknad öfver att icke ha hen. ne på Opåra comique för att repetera de!